När tårarna inte tar slut.

Sedan klockan nio (då jag kom hem från Kiev) har jag suttit med en presentation om Sverige som jag ska göra imorgon på Euroclub. För ungefär tio minuter sedan bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Sju minuter efter det gav jag upp, då jag insåg att hjärtklappningar och lätt panik inte går bra ihop med "försöka att somna".

Ärligt talat så gick det nog upp för mig nu att jag lämnar om mindre än en vecka. Och den tanken gör mig lätt panikslagen. Och lätt gråtfärdig. Men samtidigt överlycklig. Jag får liksom inte ihop det.

Jag har ingenting klart för att lämna. Rummet ser hemskt ut, även om jag gjort försök till att organisera allting. Min hjärna är en enda röra, och med den röran försöker jag skriva slutrapporter åt alla håll plus ett Youthpass.

Samtidigt som allt det här börjar jag redan nu förbereda mentalt inför flyget. Jag går inte överdrivet bra ihop med flygplan, och nu på hemresan ska jag lyfta och landa tre gånger. Det gör mig lätt panikslagen, även om det gör mig oerhört glad då jag slipper tåg. Plus att jag alltid är rädd för att bli försenad. Vad gör jag om jag missar flyget!? Plus att jag är rädd att bli stoppad i passkontrollen någonstans, pga stämpeln i passet som säger att jag är laglig medborgare i landet Ukraina.

Vet ni vad som skrämmer mig allra mest?

Det som skrämmer mig allra, allra mest, är att komma tillbaka hem till Sverige. Om en månad - kommer Ukraina att kännas som en dröm? Någonting som aldrig hände? Kommer allting bara försvinna? Alla minnen? Alla vänner? Alla nya erfarenheter?

Hur kommer människor att ta emot mig?

Kommer allting se likadant ut som när jag lämnade?

Kommer jag se på allting likadant som jag gjorde innan jag lämnade för Ukraina?

Kommer personen som utvecklats i Ukraina att sakta men säkert gå tillbaka till den hon var innan?

Jag är ärligt talat livrädd för att åka tillbaka till Sverige. Just nu känns det som om det skulle vara enklare att bara stanna här.

Och ja, tårarna flödar som om de aldrig ska ta slut. Jag vill och behöver sova, men hjärnan och kroppen vägrar infinna sig i sömn-läge!