Avtobus or marchutka, that's the question.

Efter ganska exakt en manad i det har landet kan jag konstatera att jag anpassat mig forvanansvart bra till livet har. Jag springer runt i pumps (som alla andra kvinnor har) mellan mina olika aktiviteter, och nar jag inte ar pa aktiviteter jobbar jag pa min numera nagot befintliga ukrainska. Eller okej, jag kan presentera mig sjalv och jag kan saga till folk pa busshallsplatsen att marchutka sim gar darifran. (Vad skillnaden mellan en buss och en marchutka ar har jag ingen aning om, forutom det faktum att marchutky mest ser ut som ombyggda skapbilar...)

Spraket gar framat, jag laser en forstaklass lasebok (battre an inget) och far nya ord av manniskorna jag traffar under alla aktiviteter. Ukrainska radiokanaler och jag gar aven hand i hand numera!

Internet dyker upp pa fredag eller senast mandag. Antar att det blir sa i landet som ar mest korrupt i hela europa...

Tills dess hoppas jag att ni har det superbra, for det ska jag forsoka ha! Festival i Kiev pa lordag med barnen fran art therapyn och formodligen hela fredagen pa djursheltret!

Still waiting for the internet!

Panikmessade Nastia och bad om att fa lana hennes internet fem minuter, borjar fa lagom mycket abstinens nu! Har sett alla filmer pa min dator ungefar 7 ggr om sedan jag kom hit (har typ 5), sa ar lite lagom trott pa de filmerna nu. Dessutom har jag gjort varsta snygga filmen genom moviemaker till UP-gruppen fran pilgrimsresan i somras, plus slatt datorn i hjarter ohalsosamt manga ganger. Det borjar aven bli dags att hanga med i dagstidningar igen, jag har ingen aning om vad som hant i vare sig varlden eller Sverige sen jag kom hit.

Den har helgen har det var firande av staden Irpin. Manniskor har tycker om att fira saker. Igar var jag i victory park hela dagen och holl i ett street action tillsammans med en av mina favoritmanniskor har (Luda ar hennes namn, bild kommer sa fort jag har internet). Kort sagt sa slar vi upp tva bord med massa farg och penslar och bilder som barn kan farglagga. Det ar forvanansvart uppskattat, faktiskt. Massa bilder ligger pa min dator!! :-)
Kvallen var det egentligen tankt att vi skulle pa en konsert i staden och sedan se fyrverkerishow, men vadret var typiskt svenskt sa jag, en van till Nastia och tva vanner till han satt pa ett cafe och diskuterade for och nackdelar med EU. Plus massa prat om sprak. Tro mig nar jag sager att manniskor har ar extremt daliga pa engelska.

Idag fortsatte firandet. En lekpark i andra anden av staden. Jag satte mig pa en stol med en massa farger vid mig och sedan lyfte jag inte fran stolen forran 6 timmar senare. Nar jag sitter dar och forsoker forklara for manniskorna att jag inte forstar vad de sager, och darmed inte vet vad jag ska mala pa folk, sa borjar de prata ryska med mig istallet. Det finns inte i deras varld att manniskor varken pratar ukrainska eller ryska. For ovrigt har den har dagen varit ett prov pa mitt talamod. Jag klarar mycket. Manga manniskor i ko, folk som forsoker prata ryska med mig, nagon som skriker i mitt ora, sen en massa som ska borja mala pa sig sjalva och som lanar fargerna hit och dit. Det var okej, anda till 5h in i malandet sa en kille valte muggen med fargvatten over mig. Fargen gick inte bort i tvatten, som jag hade hoppats, sa jag ar ganska glad over att jag valde billiga H&M-klader idag pa morgonen och inte de nagot dyrare kladerna i garderoben. En ursakt hade inte skadat...

Imorgon ska jag pa 16-arsfest! Har inte traffat killen vi ska fira, men mamman har vart med pa varenda event  och tycker tydligen om mig tillrackligt mycket for att bjuda in mig till firandet. Hon ska for ovrigt aven lara mig tillaga Borsch (en galet god soppa, som jag ar osaker pa stavningen pa). Formiddagen ska jag nog springa till marknaden i staden och inkopa en ny kofta, eftersom den jag hade idag inte langre behover kanna sig som en del av min garderob. Med tanke pa att jag fick packa ur 20kg fran forsta packningen ar en kofta mindre ett ganska stort problem, sarskilt med tanke pa att vadret har borjar likna sensommar i Sverige nu!

Snabblektion i Ukrainska

Mitt ordforrad bestar av siffror, farger, djur, saker som finns i hemmet, ord som ar samma pa ukrainska-svenska (det ar forvanansvart manga!) och sen lite andra saker som inte faller in i ovanstaende kategorier. Lite halsningsfraser, tack, hejda och andra bra ord ocksa. Forvanansvart mycket, med tanke pa att jag aldrig har tid att satta mig ner och forsoka lara mig saker. Vi sager mest det ukrainska ordet pa olika saker vi ser under dagen, och av nagon konstig anledning brukar det mesta fastna. 

Er snabblektion idag bestar av farger!

Chorny                 Chervony
Chovti                  Orangevy

Rosevy                 Siri
Seni                      Seleni
Violettevy             Vit = Bili

Guld - Soloto
Silver - Sriblo
Brons - Bronsa

Bud'laska! Nasta snabblektion? Om ni inte har nagra egna forslag sa tycker jag att nasta blir djur :-)

Mitt schema for tillfallet!

For tillfallet bestar mitt schema till storsta delen av luckor, men dar det inte ar luckor ar det viktiga saker som hander!

Tva dagar i veckan, tisdagar och torsdagar, 3h vardera, har jag art therapy med barn och ungdomar som ar mentalt handikappade. Det ingar i ett projekt som heter School of new opportunities. Det ar ungefar som mina barngrupper i kyrkan hemma, men med skillnaden att de har olika svarigheter. For tillfallet ar det tva "barn" (en ar runt 16 skulle jag gissa pa, sa kanske fel att kalla han for barn?), men det ar tio stycken intresserade sa fran och med den har veckan skulle jag gissa pa att det dyker upp fler barn! Kvinnan jag har det har med pratar inte engelska, och det gor varken barnen eller deras foraldrar heller, sa jag kommunicerar sa gott jag kan med hjalp av tva lexikon (ett med fraser och ett med ord). Kvinnan som for ovrigt heter Luda ar valdigt into sitt arbete. Hon far inget for detta, men anda lagger hon ner valdigt mycket jobb bakom att leta sponsorer tillsammans med Nastia for att kunna finansiera grupperna, och for att fordjupa sig inom de olika sjukdomar (ar det ratt att saga sa? Vet inte vad jag ska kalla det...) barnen har. 

Stallet vi har det har pa ar en kyrka i andra utkanten av Irpin. Jag bor nara Karl Marks vag, som om jag fattat det ratt gar hela vagen till Kiev, sa det ar en av de storre vagarna har igenom. Jag bor liksom i utkanten av Irpin narmast Kiev (jag ska leta upp en karta over Irpin, sa att ni far se hur det ser ut. Langtar tills jag har internet sa jag kan visa alla mina bilder!!!!!), och kyrkan ligger i utkanten at andra hallet. Den riktiga kyrkan ar inte fardigbyggd an, de har svart att hitta sponsorer sa den blir inte klar forran om ungefar tva ar gissar de pa. Sa under tiden har de allting i en liten byggnad som fran utsidan mest ser ut som ett garage. Vi slar upp ett bord mitt i den lilla byggnaden (som for dem ar precis lika helig som en riktig kyrka, Jesus bryr sig inte sa mycket om vad man kallar for en kyrka, sa lange man kallar det for en kyrka) och har grupperna dar. I torsdags hade jag for ovrigt akt runt hela dagen i en bil och behovde lana en toalett. Jag tankte att ett utedass borde ju atminstone finnas, liksom. Joda, ett utedass fanns, men det var inte som ett utedass brukar se ut, utan det var bara en daligt byggd fyrkant med ett hal i golvet. Duche D'akuyu!

En dag i veckan ska jag ha engelskalektioner pa samma stalle, de borjar fran och med den har veckan. Det ar, om jag forstatt det ratt, inom samma projekt men med barnen fran ett barnhem i Irpin. Jag tror att barn lar sig bast genom lekar, sa jag har laddat upp med en bunt olika lar-dig-engelska-lekar, men har ni, mina kara lasare, tips pa sadana lekar ar ni varmt valkomna att skriva dem i kommentar har, eller pa min facebook eller nagon annanstans dar jag kan lasa dem!  

Tva lordagar i rad har jag spenderat pa ett shelter for hemlosa djur. Kvinnan som ager stallet pratar lite engelska, men det ar inte ofta man springer pa henne dar sa jag jobbar tillsammans med ett par andra kvinnor som inte pratar nagon engelska alls. De verkar for ovrigt tro att jag har lattare att forsta dem om de skriker pa mig. Fortsatter de med det sa borjar jag formodligen skrika pa svenska at dem, bara for att visa pa att det inte ar ett dugg lattare for mig att forsta bara for att de skriker. De tycker aven om att bossa over mig, och papeka att jag gor allt fel trots att jag gor det ratt. 

Det bor runt tusen djur pa det har stallet, och 800 av dem ar hundar. Jag skulle garna spendera dagarna med att bara gosa med hundarna, men det ar mycket arbete att gora hela tiden, och om jag med min friska kropp kan utfora mycket tungt arbete som underlattar for de andra som jobbar dar (det ar mestadels aldre), sa har jag gjort livet lattare for bade djuren och ovriga arbetare. Tva flugor pa en small, sa att saga. Tid for lunch? Nepp, 7h arbete med nagon minuts paus for att sitta ner och dricka vatten om man har tur. 

Vissa andra dagar gar at till att aka runt pa olika event, springa fram och tillbaka mellan olika organisationer som behover skriva under pappren och mellan migrationsverket, och ovrig tid till att battra pa min knappt befintliga ukrainska. Bara problemet med mitt uppehallstillstand behover ett eget blogginlagg, men det har vart sa mycket strul med det att jag inte orkar skriva om det forran allt ar klart (mitt visum gar ut pa lordag och imorgon ar sista dagen att fa uppehallstillstandet godkant! Varfor ska allt vara sa svart i det har landet for!?). 

For ovrigt nar vi diskuterar vad som ska finnas i mitt schema sa ser det ut som om jag maste ansoka om att fa mina veckor forlangda. Med typ 4 dagar. Minst. 

Sondag 2 sept - invigning av mini-zoo och celebrations av ett samhalle.

Som de flesta dagar hade jag dagen innan fatt i uppgift att befinna mig pa parkeringen utanfor mitt hus vid en viss tidpunkt. Mycket mer information brukar jag inte fa infor dagar da vi aker runt pa olika event, utan jag brukar sadana dagar fraga ut om eventet pa vagen dit. Just det har eventet var i ett litet samhalle en halvtimme utanfor staden dar jag bor. Kyrkan i det har samhallet hade genom olika bidrag lyckats satta upp ett litet zoo. Det har ar forsta zooet i det har omradet, sa det var ganska mycket folk pa plats och det har var tydligen en av de storsta handelserna det har aret. Zooet bestar av 7 burar med 7 olika djurarter i. Det ligger precis vid kyrkan och historien bakom zooet ar att nar Noa fyllde sin ark med djur tog han tva av varje djurart, darfor ar det bara tva av varje djurart pa zooet. Tanken ar att barn som kanske bara laser om Noaks ark och aldrig far se riktiga djur, ska kunna gora det. I Sverige hade vi aldrig gatt med pa att sammanfora celebrations av ett samhalle tillsammans med celebrations av ett zoo uppfort av kyrkan. Eller?

Nar vi satt dar lite i forvag och diskuterade skillnaderna mellan celebrations har och celebrations i Sverige sa berattade Nastia aven att de forvantade sig ett tal fran mig. Ett tal? Fran mig? Om vad? Just nu ar det valtider i Ukraina, sa en politiker som ar valdigt popular i det har omradet skulle tydligen presentera mig, och sen skulle jag halla tal pa 5 min medan Nastia oversatte till Ukrainska. Sa dar satt vi och borjade skriva ner lite smatt vad jag skulle saga.

Hade folkmangden stannat vid den summa den var vid nar jag borjade fila pa mitt tal (typ 200 manniskor), sa hade det inte vart nagra storre problem. Nu var det dessvarre sa att det kom mer och mer folk, och jag skulle tippa pa att det slutade nagonstans pa 500 manniskor. Jag var aldrig nagon talare i skolan, jag blir nervos nar jag pratar infor manga manniskor och fler an en gang fick jag blackouts i skolan under mina tal. Sa jag var lagom nervos nar jag satt dar pa en bjorkbank pa landsbygden i Ukraina, och forberedde ett tal pa engelska. Ni som kommer ihag talen vi holl om hur man firade jul i olika lander i ettan pa gymnasiet kommer kanske ihag att mina engelskakunskaper strackte sig sa langt att jag knappt kunde uttala christmas in france ordentligt. Sa manga tal har jag hallt pa engelska. 

500 manniskor rackte inte, det dok aven upp tv-team och x antal journalister med lika manga fotografer.

Vi gick upp pa scen, tva stycken pratade innan mig och jag vet inte vad, for de pratade pa ukrainska, och sedan var det politikerns tur att presentera mig. Jag klev fram tillsammans med Nastia infor alla dessa manniskor med tv-team framfor mig som riktade sina kameror mot mig, och det var meningen att jag skulle saga nagot i stil med det jag forberett. Jag glomde helt bort vad som stod i pappret jag kladdat pa, men ett tal blev det atminstone, och jag fick staende ovationer for att jag sa att jag tycker valdigt mycket om manniskorna i Ukraina och att de tar hand om varandra valdigt bra. Men vad jag sa under resten av de har minuterna vet formodligen bara de manniskor som sett det har pa tv eller last om det i tidningarna. Jag har ingen aning om ifall det visades, eller vad som skrevs om det eller om det ens har skrivits om det. Vad jag vet daremot ar att det dok upp journalister under hela dagen som ville prata med mig och ta bilder med mig.

Arligt talat sa behandlar de mig som en viktigare person an vad jag kanner mig som.