När svenska inte riktigt går att översätta rätt...?

Swedish for beginners! (Don't take it too serious, thank you!)

Man måste ta skeden i vacker hand.
- You must take the spoon in the beautiful hand.

- Jag tycker om bläckfisk och mesost.
 - I think about inkfish and chicken cheese.

- Jag vill gärna ha mer paj.
- I want brain have more broken.

- Har ni revbensspjäll?
- Do you have fox bone ventilation?

- Vill ni har påtår?
- Do you want on toes?

- Slå dig ner och ta för dig av kakorna.
- Hit you down and take for you of the cookies.

- Jag är fullständigt bakfull.
- I'm drunk-constantly back drunk.

- Slå upp ett glas mjölk och ät kroppkakor!
- Beat up a glass of milk and eat body cookies!

- Tack, den här måltiden smakade utsökt!
- Thanks, this here goaltime tasted outsearched

När man börjar sakna "svensk mat"

 

Som ni ser så står jag i "mitt" kök och lagar köttbullar!

Tror det till och med är första gången ni får se "mitt" kök? I vilket fall, såhär ser det ut. På bilden av köksbordet ser ni till höger en öppen dörr, det är dörren in till badrummet, dörren in till köket är strax till höger om mig sett på bilden längst ner!

När man försöker få tillbaka sin franska...

Under on arrival-trainingen tvingades jag att inse att min franska var i princip helt borta. Vilket är väldigt tragiskt, med tanke på att jag la 6 år av mitt liv på att studera franska i skolan, och var i princip bättre på franska än engelska. Väldigt tragiskt, indeed.

Därför bestämde jag mig för att börja med en franskakurs online, för att få tillbaka min franska. Uppenbarligen behöver man bara lägga lite tid och energi, sen kommer mycket tillbaka av sig självt! Nu ska jag bara försöka hitta någon annan stackare inom Kyivska Oblast' som är intresserad av att vara min konversationspartner. Borde inte vara överdrivet svårt?

När man hittar roliga texter i läroböcker!

Har du någon gång funderat över hur det skulle vara att läsa om Stalin i en lärobok i engelska för ukrainska skolbarn, från år 1985? Nu har du chansen!

När man connectar med people trots språkbarriärer!

De nya barnen på sanatoriumet är helt underbara! Åtminstone gruppen med de yngre barnen. De såg ut som om julen kommit tidigare när Denitsa och Marina (en volontär inom organisationen som bor här i Irpin och är ukrainska) förklarade att jag var från Sverige. Stackars Marina fick leka översättare när barnen frågade både det ena och det andra om mig. Dessutom lekte vi "kom alla mina kycklingar", fast den ukrainska varianten. Och bara för att jag är häftig så fick jag barnen till att hjälpa mig att säga orden för "kycklingmamman". Det lät hemskt, men under deras skrattanfall sa de till Marina att jag hade bra ukrainska, haha!

Sanatoriumet ligger ungefär 200m ifrån vårt hem, så sånahär dagar då vi bara ska hem och äta är det väldigt smidigt. Ute i den gemensamma trädgården i det gemensamma tältet satt min granne och rökte. Jag har väldigt bra kontakt med henne, eftersom de välkomnade mig med middag och jag-vet-inte-vad i somras när jag precis kom hit. Jag stannade där och pratade om ditten och datten en stund, och sen precis när jag skulle gå därifrån så frågade hon vad jag tycker om att bo här. Hon har väldigt bra kontakt med min landlord, nämligen, och förmodligen vill min landlord veta. Mrs landlord och jag kan liksom inte kommunicera så bra med varandra, tyvärr...

I vilket fall så avslutade hon vårt samtal med att min landlord tycker om mig, och att hon tycker att hon får bra kontakt med mig även fast vi inte kan prata så bra med varandra. Det här gjorde mig väldigt glad, för jag har till och från känt att jag kanske inte bidrar tillräckligt till hushållet eller att jag städar för lite, och så vidare. Så att hon tycker om mig i vilket fall är helt underbart! Dessutom blev jag välkomnad till ett hus som doftar av soppa, igen! Kan det bli bättre!?

När man måste hitta något man är bra på!

Jag kan inte på allvar stå och säga till ungdomar att de behöver hitta många ställen i sina liv där de kan få självförtroende, när jag inte har mycket mer än ridningen. När ridningen försvinner har jag ingenting längre som jag är bra på. Antar att det är alla år med Trudy som är anledningen till det, jag la så mycket av min tid och energi på hästarna att jag helt glömde bort att man kan ha andra hobbies vid sidan om. Nu har jag tvingats sätta mig ner och rannsaka mig själv för att hitta något jag kan bli bra på, utöver ridningen.

Efter mycket om och med kom jag fram till att jag är hyffsad med en penna eller pensel i handen. Och med drawing-tutorials på youtube finns det en chans att jag kan bli lite bättre, om jag har tur. Bara för att jag är en snäll människa så delar jag med mig av kvällens verk, som tog mig runt en timme? Kanske en och en halv? Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga!

Och bara för att jag är snällare än snällast så delar jag med mig av videon jag använde mig av, så att ni också kan prova! Have fun!

 

Näst intill smått pinsamt att ni får se originalet, eftersom jag nu i efterhand hittar både det ena och det andra som är helt off på min variant.

När människor får en att känna sig viktigare än vad man egentligen är.

Kommer hem efter en låång dag och välkomnas av ett mejl från en journalist som vill intervjua mig om mitt volontärarbete. Kan knappast säga nej till det! Det här är Malin som rapporterar, att detta är hennes tid att få glänsa lite.

När man överlevt den värsta "speaking club"-sessionen i världshistorien!

Jag överlevde mina tre pratstunder i skolan idag, efter mycket om och men. En sak är säker - jag kommer inte att fortsätta lärarhögskolan. Never, ever. Vad jag ska göra istället? Behöver jag veta det just nu!?

Första klassen, en elfteklass (vilket motsvarar tvåan på gymnasiet om jag inte missförstått hela systemet). Som jag sagt tidigare var dagens ämne Confidence and Self-esteem. Första klassen gick fruktansvärt bra, om jag ska vara ärlig! Indelning av diskussiongrupper gick snabbt och felfritt. De lyssnade på vad jag hade att säga. De var intresserade av ämnet. Diskussionerna var superbra. Överlag så hade det inte kunnat gå bättre! Jag var väldigt ledsen över att jag inte hade längre tid än 40 minuter med den klassen, idag.
Däremot måste jag uttrycka min förvåning över svaret "by getting a boyfriend" på frågan "how do we get higher self-esteem?". Ukrainska ungdomar har väldigt annorlunda syn på livet. Deras högsta önskan är att skaffa en pojkvän tidigt, gifta sig tidigt, skaffa barn tidigt. Är svenska ungdomar likadana!?

 



Tiondeklassen däremot. Orkar knappt prata om det, så hemsk upplevelse var det! Tänkte köra samma koncept, eftersom det fungerade bra med klassen innan, och eftersom det verkade uppskattat.
Den här klassen fick jag börja med att förklara vad de båda begreppen stod för, eftersom ungdomarna inte hört dem innan. Eftersom de inte fick någon ukrainsk översättning antar jag att de kände sig förvirrade, och efter det gick allt åt helvete. De var totalt ointresserade av ämnet, och även om jag försökte få dem att lyssna på mig eller rikta sitt intresse mot mig, så gick det inte. En kille försökte hjälpa mig att fånga de andras intresse, men i övrigt så var det fullständig kaos.

Jag gav upp. Jag är inte en person som i vanlig fall ger upp, men den här gången gjorde jag det. Antar att det är okej om det är en av de få gånger som det hänt!? Hade jag haft längre tid än 40 minuter hade jag hunnit tänka om efter 20 minuter då jag insåg att klassen inte längre brydde sig, men eftersom tiden var knapp så fanns det inte mycket annat att göra än att ge dem en halvhjärtad uppgift och sen sitta på katedern och se allmänt uttråkad ut. Aldrig i mitt liv att jag utbildar mig i fem år för att få betalt för att uppleva sådana situationer.

Sista klassen, en niondeklass, gick mycket bättre! Den här klassen fullkomligen älskar att jag kommer dit en gång i veckan, vilket gör arbetet så mycket enklare att utföra!

När man försöker promota kpop utan att låta som en nörd.

Det är inte riktigt någon hemlighet att jag är helt såld på koreansk kultur. Jag har min lillasyster Josefin att tacka för det! Vet ni hur lång tid det tog för henne att övertala mig att ge det en chans? Vi snackar inte dagar, veckor eller månader. Vi snackar år!

Hon brukade sitta med sin dator och skratta för sig själv. Jag brukade frågade vad som var så roligt. Svaret var för det mesta att hon kollade på någon sydkoreansk varietyshow. "Okeeej, jag tror att det är jag som är ansvarig för disken idag, ses senare!", brukade mitt svar vara. Så såg det ut ganska länge. Faktiskt. Sen visade hon mig till och med ett par klipp från lite shower. Och spelade lite av musiken för mig. Vad fan är det här?, brukade svaret bli då.

Jag vet inte varför, men i somras när jag hade tråkigt bestämde jag mig för att ge en av hennes favoritshows Running Man en chans. Ärligt talat, man kan inte kolla på den utan att bli helt såld på människorna, händelserna, skämten, allt! Så jag gav avsnitt två en chans, och avsnitt tre, och avsnitt fyra. Avsnitt fyra var gästen ingen mindre än Nichkhun från 2pm, och där förklarade lillasyster att hela hans grupp är lika crazy, så då blev jag ju tvungen att kolla igenom gruppen också. 2pm Show rekommenderar jag för er som tycker om att skratta!
Ärligt talat så har jag blivit brainwashed by southkorean varietyshows and kpop-groups! Jag blir aldrig mig själv igen, haha!

Att jag är ett stort fan av kpop har inget att göra med Gangnam-style, faktiskt. Såg den inte förrän i början av oktober, vilket är förvånansvärt sent för en människa som faktiskt följer det mesta inom kpop-världen! Förklaringen till det är att det var då mitt internet dök upp. Och om jag ska vara ärligt så tycker jag inte riktigt om Psys musik, jag tycker bara om Gangnamstyle för att det blev en sån big hype av låten!

Anledningen till varför kpop får ett helt eget blogginlägg, förmodligen bara ett av många till och med, är för att det är galet bra musik. De flesta skakar bort musiken som dålig bara för att de inte förstår vad de sjunger om. Men en låt är så mycket mer än bara språket texten är på, eller hur? Är det en bra låt så förstår du känslan och tanken med låten även om du inte förstår texten, jag lovar! För övrigt har de många extremt häftiga danser, också! Man kan liksom inte låta bli att bli imponerad av det!

Fantastic Baby - Big Bang

 

I'll be back - 2pm

 

 

 

This is war - Mblaq

 

 

Varsågoda - några av mina favoritlåtar från kpop-världen! Jag har många, tro mig!



När allt ser som mörkast ut, dyker det alltid upp lite ljus i vardagen.

Ni vet när man sitter på youtube och bläddrar igenom kanal efter kanal i hopp om att hitta något spännande, roligt, intressant att slökolla på i ett par timmar? Där var jag igårkväll. En lördag. Känns lite smådeprimerande, men så var det. Jag har inte uppdaterat mig om mina youtubefavoriter sedan i somras, så började med de vanliga. Typ Nigahiga och JennaMarbles. Har ni inte ens sett dem så är det dags att ni börjar kolla igenom youtube!

När jag satt där och gått igenom varenda ny video av jennamarbles så hittade jag en som faktiskt fångade mitt intresse på riktigt. En youtubekanal från en brittisk dejtingcoach. Låter lite halvweird, vilket det faktiskt är. Men poängen är att hans videos handlar om så mycket mer än bara dejtingtips. Behöver inga såna at the moment, finns inga killar i rätt ålder i det här landet som kan engelska. Svårt att ens hitta killar i fel ålder som kan engelska. Tro mig!

Så mitt under min väldigt improduktiva lördagkväll så hann jag med allt från att tappa hoppet om livet till att återgå med full kraft och till och med planera måndagens tema för speaking club i skolan i Irpin! Just den videon tänkte jag dela med mig av till er också, så kan ni också bli inspirerade till att förändra era liv och bli en bättre människa! Eller nått åt det hållet, jag vet inte.

Måndagens tema? Confidence!

När världen går emot en.

Det spelar ingen roll att maten i det här landet är nyttig, eller att jag går mycket om dagarna. Jag går upp i vikt i vilket fall. Försökte idag göra lite seriös shopping, för alldeles för många av mina basickläder har blivit förstörda av färgfläckar, och igår gick mina favoritjeans sönder. Efter bara en stunds klädprovande tvingades jag inse att S inte längre fungerar. Sorgligt nog.
För övrigt så betyder detta även att alla kläder jag tog med mig hemifrån börjar bli aningen för små.

Jag äter redan nyttigt, så nästa steg skulle bli att sluta äta. Vilket inte kommer att hända, för jag tycker om mat alldeles för mycket. Antar att det är normalt att gå upp i vikt när man lämnar sin vardagliga vardag? I vilket fall så är det väldigt sorgligt! Särskilt med tanke på att kvinnor här är långa och smala och ser ut att vara tagna ur beautymagasins!

Skulle även till Watsons och köpa schampo, balsam och en ny uppsättning av mitt smink. Och bara för att världen inte tyckt om mig de senaste dagarna så var allt jag skulle köpa slut i lager. Roligt!

Ett bittert blogginlägg.

Denitsa befinner sig på ryskalektion. Jag tackade nej till dem. Har jag inte fått ordentligt lektioner i ukrainska ens, varför ska jag då börja blanda in ryska? Dem är väldigt lika, för mig åtminstone, och jag kan inte ens höra skillnad på språken. Men känns sådär att de helt plötsligt bestämt sig för att fixa lektioner i ryska, när jag precis börjat med mina riktiga lektioner i ukrainska typ den här veckan. Så bra på språk är jag inte, att jag klarar av båda samtidigt.

Igår fick jag veta att det kanske inte är möjligt för mig att göra mitt midterm i december, eftersom det knappt då blir en månad mellan min onarrival och mitt midterm. Det är antingen det eller ha mitt midterm månaden jag lämnar Ukraina. Vad är bäst, liksom? Mindre glad över att allt blir upp&ner bara för att de bestämde sig för att hosta två volontärer men la starttiden för projekten med så långt mellanrum.

Bittert inlägg. Bitter dag. Hade ni vart jag hade ni också vart bittra över mycket. Just sayin'.

Gangnamstyle är bara början, förstår ni.

Kind of disturbing if you don't understand the concept, but people love Gangnamnstyle so why not try some better kpop? G-Dragon - Crayon.

Torsdag 16/11 - "avslutningsfest" för barnen på sanatoriumet :-)

Det tråkiga med arbetet på sanatoriumet är att barnen bara är där en månad. Sen försvinner de. Vi har bestämt oss för att göra deras tid där lite roligare, och ge dem något att se fram emot. Därför avslutar vi månaden genom att arrangera en liten "fest"! För övrigt var det här en sån dag då barnen pekar på min kamera frågar "mozhna?", och man kan inte säga nej till det!

 

 

 

När människor försöker göra skillnad.

http://www.ssu.se/201210302545/nyheter/ssu/natfight-%E2%80%93-lat-inte-fordomar-harja-fritt-pa-natet

Är det inte väldigt tragiskt att kommentarsfältet i den tråden är avstängt, pga för många inlägg med hot, hets mot folkgrupp etc.?

Svenska ungdomar som uppmanar andra svenska ungdomar till att en dag tillsammans gå ut på internet och stoppa allt hat och alla fördomar? Och så dyker det upp människor som skriver precis de sakerna mot de här människorna? Älskade Sverige, är det verkligen så det ska vara?

Mika - Underwater

Mika continues giving us masterpieces!

Inlägg skrivet 29/8 - om alkohol och Independence day!

Att vara svensk har ibland sina nackdelar. Även fast man inte tänker på det, eller tänker att "jag är inte sån", så har man vare sig man vill det eller inte plockat på sig lite vardagssaker som vi svenskar gör. Svenskar är, vare sig vi vill hålla med om det eller inte, väldigt reserverade människor. Lite överallt kan man hitta bilder som den med svenskar som väntar på bussen, med ett avstånd mellan varandra på ungefär tio meter. Vi har ett väldigt stort personligt space, så att säga. Sen är vi väldigt tysta på det. Vi får inte höras eller synas för mycket. Vi är lagom.

För att vi hemma i Sverige någon gång ska känna att vi får hoppa ur den här "svenska bubblan" så går man som ungdom till KM på onsdagkvällar och som vuxen till Harrys på fredagkvällar. Det här är de tidpunkter som gäller om du vill ha en kväll som osvensk. Varför dessa platser kan man fråga sig. Väldigt bra svar. Alkohol. Med lite alkohol i blodet lossar man på alla sina svenska spärrar och börjar genast whinea om alla sina problem inför okända människor och avslutar kvällen med att sjunga karaoke högljutt.

Efter lite utlandsupplevelser den här sommaren kan jag konstatera att svenskar beter sig annorlunda utomlands. Åtminstone de svenskar jag träffat utomlands i sommar. Har ni någonsin besökt Taizé? Har ni det så förstår ni vad jag kommer att skriva härnäst. De flesta svenskar vi såg och mötte i Taizé betedde sig som en normal svensk gör under intag av alkohol. De stökigaste, mest högljudda, otrevliga människor man kunde hitta i tältlägret vad svenskar. Uppskattningsvis trodde jag att det var runt tusen svenskar där, för de var överallt hela tiden. Faktum är att det bara var 500 svenskar där. Svenskarna sprang glatt runt och viftade med svenska flaggan, sjöng "små grodorna" och sprang runt och frågade folk om de snott deras "kalles kaviar". Helt normalt svensk beteende, när man är i Taizé.

En svensk som druckit lite lagom mycket är dräggig, minst sagt. De blir högljudda, ska börja sjunga en massa och sedan börjar de trilla omkull även fast de inte druckit tillräckligt mycket för att faktiskt tappa balansen. En full svensk hånglar med alldeles för många under en och samma kväll, dansar knytnäven-upp-i-luften-och-skrika-med-i-sången-dansen och skriver nästa dag på facebook att det var den roligaste festen i hela dens liv. Samma visa varje gång. Det spelar ingen större roll om det är sittning eller dans.

Efter att ha varit med och firat independence day i Ukraina kan jag glatt meddela alla svenskar att människor i Ukraina är lika trevliga när de druckit som de var innan de började dricka. De älskar vodka, och de älskar att skåla. Det var en skål var femte minut ungefär. Nu hade vi ju firat grannarnas barns dop samma dag, så det var skålar för både independence och barnens dop. Alla shottade varsin vodka vid varje skål, och mellan shottarna drack de lite vin eller öl. Efter ett tag hade de fått i sig ganska mycket alkohol, liksom. En svensk vid det laget hade antingen legat däckat på bordet eller stått på bordet och sjungt. Faktum är att människorna här inte verkar påverkas på samma sätt som människor i Sverige (kroppsligt sett påverkas alla av alkoholen, jag pratar psykiskt sett här nu!). De blir varken mer högljudda eller mer dräggiga. Detta kan i för sig bero på att de inte har fötts med dessa svenska spärrar som en viss annan har. Nu säger jag inte att jag stod på bordet och sjöng. Antar att jag är smått osvensk då eftersom jag inte ens drack något under den kvällen?

Min poäng är - vi svenskar måste lära oss att bli mer öppna och trevliga i vår vardag, så att vi kan umgås normalt även utan intag av alkohol!

Ge mig styrka!

Har idag vart så produktiv att jag hunnit kolla på halva första säsongen av Merlin, halva första säsongen av Solsidan och ett avsnitt av Running Man. Allt på bara tio timmar, eftersom jag gick upp runt tolv. Jag hatar att vara sjuk.

Imorgon startar vi upp ett nytt projekt, på prov. "School of young lady", i en av dansskolorna här i Irpin. Enkelt förklarat så ska vi lära unga tjejer engelska. De skulle fixa något i utbyte åt oss också, för att vi gör det här. Typ pilates eller något liknande. Alltid trevlig med en anledning till att börja träna?

Jag ska ta mig ännu en kopp te med antiseptisk honung och be till tillfriskningsguden att jag får vakna frisk imorgon!

Bilder från lördagens engelskalektion

Småtjejerna lånade min kamera, så har bilder i överflöd, haha!

Från och med du!

Jag hatar att vara sjuk. Just därför går jag nu över till att låtsas att jag är frisk och fortsätter med mitt liv som om ingenting har hänt.

Igår hade vi ett event för alla ungdomsorganisationer i regionen, där vi presenterade dem för varandra och även presenterade vårt nya projekt Youth Bank!  Youth Bank kommer att bli som ungdomarnas motsvarighet till en community foundation. Det kommer att finnas en ungdomsstyrelse, som själva kommer att få ta emot projekt från ungdomsorganisationer i regionen och som själva får ta beslut om de olika projekten. Finansiellt stöd ges från en av de större ekonomerna i regionen och de kommer även att få kunskapligt stöd från en annan herre som jag inte riktigt förstod vad han arbetade med (presentationen var på ukrainska). Första Youth Bank i Ukraina!

Festen blev väldigt lyckad, och jag hade även en masterclass i sång med låten "Från och med du" av Oskar Linnros. "Molyn, is it a happy song about summer!?" (Lägg extra märke till det ukrainska uttalet av mitt namn). Jag tror äntligen att människor i det här landet börjar förstå hur det känns för mig att inte förstå vad de säger!!

Bilder från eventet kommer så fort de lagt ut bilderna på Irpin community foundations hemsida!

Idag ska jag trotsa min sjukdom och gå på ett event om att "Stoppa AIDS och DROGER i Ukraina". Jag har faktiskt blivit speciellt inbjuden till det här av en av lärarna på skolan där vi anordnar speaking clubs. Han vill till och med att jag pratar ett par minuter om hur svenskar ser på alkohol och droger, och om hur situationen ser ut i Sverige. Perfekt tillfälle för mig att lyfta fram UNF! Skulle gissa på att någon motsvarighet inte existerar i Ukraina.

Eftersom medicinerna jag stoppar i mig inte fungerar så går jag över till mitt favoritgodis: stekta äpplen med smetana! (Tror den svenska motsvarigheten till smetana är gräddfil?)

När världen håller på att gå under.

Hej. Jag är sjuk. Jag knarkar medicin och Magnus Betnér. Tyck synd om mig. Hej då!

Jag är ingen politiker, jag vill bara uttrycka min åsikt.

SD är i blåsväder. Tror ingen har missat det?
Senaste spekulationerna säger att Åkesson kan bli av med platsen som partiledare. Hurra, säger de flesta. Dessvärre är jag inte en av dem. Åkesson har trots allt börjar rensa bland sina partimedlemmar, och till och med gått ut med nolltolerans vad det gäller rasism. Om Åkesson blir av med platsen, vem blir partiledare istället?

Jag tycker inte om SD, och jag tycker inte om deras politik. Problemet är att människor uppenbarligen tycker att invandringspolitik är en viktig fråga, och problemet är att inget av de andra partierna verkar göra så mycket åt den frågan. Jag tror att det enda sättet att faktiskt bli av med SD (som trots allt har ganska tvivelaktig politik) är att få de andra partierna att lägga invandringspolitiken lite högre upp på deras listor.
Det är samma sak med alla partier som är enfrågepartier. Anledningen till varför de dyker upp är för att inget av de större partierna gör något åt den frågan. Det är liksom ren fakta.

Att bekämpa SD med artiklar och krönikor där man kallar dem för rasister hjälper inte. Det är ungefär lika moget som att kasta sten i glashus.

Jag är rädd för att någon med mer extrema åsikter får platsen som partiledare istället. Det är inte Åkesson som är problemet, utan partiet i sig.

När kroppen inte riktigt hänger med.

Idag hade vi rensat våra scheman för att vi blivit erbjudna en tripp runt Kiev med en journalist från Irpin. Väckarklockan ringde vid åtta, men jag insåg ganska direkt att min kropp inte är som den borde vara. Så istället sitter jag hemma och äter medicin och planerar att sova resten av dagen. Lite tråkigt, men att ignorera det och bli ännu sjukare är inte ett alternativ, eftersom helgen är fullproppad med event och engelskalektioner.

Hoppas ni får en trevlig fredag! :-)

Tillbaka till verkligheten!

Jag saknar bergen och människorna så oerhört mycket, men det är dumt att leva i det förflutna. Så istället plockar jag med mig det jag lärt mig och fortsätter min vardag med mer entusiasm än tidigare! (Och börjar planera resor till L'viv och Donetsk!)


Igår lyckades jag försova mig ganska rejält, så missade min första ukrainskalektion. I slutänden gjorde det inte så mycket, för vår ukrainskalärare bestämde sig för att förskjuta lektionen. Igen. Istället blev jag uppväckt av en panikslagen Nastya som försovit sig och inte kunde få iväg Xenia till dagis, så hon behövde en barnvakt. Vilket var väldigt bra, eftersom barnvakt betyder gratis mat och eftersom jag inte har någon mat hemma för tillfället så passade det alldeles utmärkt! Plus en chans för mig att öva min ukrainska. Uppenbarligen (!!) kan jag faktiskt göra mig förstådd på språket! Till och från. För övrigt försökte hon även lära mig gymnastik, och blev smått frustrerad när hon insåg att jag inte kan gå ner i brygga.

Och så tillbaka till den riktiga vardagen! Idag har vi avslutningsfest för barnen på sanatoriumet. Barnen stannar där för en månad i taget, och nu är det dags för de här barnen att lämna. Anledningen till varför de kommer dit är för att de behöver en paus från sin egna vardag. Varför? Många olika anledningar. Endel barn är kroniskt sjuka, endel barn har problem med sina föräldrar, endel barn kommer från ett närliggande barnhem. Osv.
Vi har vart där två gånger varje vecka sedan en månad tillbaka, och lekt med dem och lärt dem lite engelska. Egentligen gör vi inte så mycket, men det är en trevlig brytning från deras annars så inrutade vardag på det stället. Igårkväll när jag stod och väntade på min marchutka och skulle iväg till engelskalektionen i Bucha så blev en av pojkarna från sanatoriumet hämtad av sin mor. När han såg mig så sken han upp som en sol och hälsade mig med en kram. Sedan började han förklara för sin mamma vem jag var. Poängen med den historien är att även fast vi från utsidan kanske inte gör så mycket för de barnen, så gör det lilla vi gör en stor inpackt på deras liv.

Gruppen med de yngsta barnen.
Barn nummer två från vänster är förvånansvärt bra på engelska för att bara vara sju, och dessutom har hon lärt mig två olika sätt att göra ett vanligt sidenband till något vackert!

On arrival-training

Som EVS-volontär måste du gå igenom en on arrival-training och en midterm-training. Eftersom vi väntade med allt tills Denitsa dök upp så gjorde jag min on arrival 2,5 månad efter att jag påbörjat mitt projekt. (De ville att vi skulle göra allt tillsammans, ifall det skulle bli svårt eller nått. Jag har aldrig vart borta från min familj längre än 2 veckor, så efter att ha lyckats ta mig till Ukraina själv så hade det liksom inte vart någon större utmaning att resa runt i Ukraina själv. Hela mitt projekt blir snedvridet pga allt "vi väntade tills den andra volontären dök upp". Jag har rätt att vara smått bitter över det här. Positivt är att jag lyckades intala Nastya att jag behöver göra min midterm i december för att den ska göra mest nytta för mig, så förhoppningsvis är anmälningen fortfarande öppen! (En månad mellan onarrival och midterm - ni hör ju själva hur skevt allt är.))

I vilket fall så har jag inget annat val än att vara glad över att det blev som det blev, så ska egentligen inte klaga. Klaga är något som svenska människor gör, och ärligt talat så driver den svenska mentaliteten mig till vansinnes allt som oftast.

Veckorna precis innan trainingen så var jag som de flesta redan vet ganska nere. Delvis berodde det på tidsomslagningen och alla de nya mörka timmarna (jag tycker inte om mörka timmar), och delvis pga att jag kände att allt bara är fullständigt meningslöst. Efter att ha tillbringat fem dagar i bergen med 23 underbara människor så har jag fått tillbaka den energi och glädje jag trots allt påbörjade det här med. Nu är jag tillbaka på den nivån att jag känner tat jag inte kommer att hinna med allt jag vill hinna med under min tid här!

Själva informationen vi fick under trainingen hade jag redan fått sedan tidigare (stort tack till Kumulus i Kalmar som genom bara ett par få möten kunde få in all nödvändig information!). Det var själva övningarna, människorna och de långa nätterna som fick mig att inse att det finns fler människor som går igenom precis samma sak som en själv. Som volontär i det skeva landet Ukraina så känner man sig alldeles för ofta alldeles för ensam om det man gör. När vi satt där och pratade om de problem som uppstått för alla inom sina organisationer och inom sina projekt, eller problem med boendet eller kommunikationen mellan människor, så insåg jag att alla har haft precis samma problem. Alla har upplevt precis samma saker. Så det var väldigt skönt att kunna ventilera allt med människor som gått igenom och går igenom samma sak!

Jag har varit på många konferenser, möten och trainings i Sverige, men jag har aldrig varit med om en grupp som fungerat så bra! Alla var oerhört trevliga, väldigt öppna och alla bara väntade på att få dela med sig av sina historier om Ukraina! Lots of love to the OAT-november 2012-group!

Pictures from the mountains!

 

Hur ofta kan du få bilder både på snölandskap och sen samma landskap tre dagar senare och få det att se ut som vår!? Galet underbart!

Thoughts from a confused girl from Sweden.

En helt vanlig tisdagseftermiddag satte vi oss på tåget i Kiev mot Slavski. Jag hade ingen information alls om Slavski, så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Eftersom det är en ganska populär turistort och de flesta vet om staden så tänkte jag mig något halvstort åtminstone. I vilket fall så klev vi på tåget. Svensk standard är långt borta, så att säga. Jag och Denitsa pratade högljutt om standarden på engelska, vilket chockerade de stackars ukrainska människorna som tvingades till att bo i samma compartment som oss. De sa inte ett ord på hela resan.

Jag har aldrig åkt med nattåg innan, så för mig var det en helt ny upplevelse. Hur överlever du på en 80cm bred madrass en och en halv meter upp i luften, som dessutom inte har något räcke? Och hur tar du dig upp!?

Klockan 6 ringde väckarklockan. En snabb frukost, snabbt plocka ihop sakerna och sedan ut och ställa sig i mittgången. Vi lämnade platta områdena runt Kiev, och vaknade upp bland berg. Dessutom låg det snö på marken när vi ankom till våran slutstation! Vi stod i gången och kollade på bergen, samtidigt som klockslaget då tåget skulle vara framme närmade sig med stormsteg. Plötsligt, mitt ute i ingenstans, så stannar tåget. Konduktören förklarar att vi är framme i Slavski. Ursäkta, men jag såg inte ett enda hus, är ni säkra på er sak...?

Uppenbarligen är Slavski väldigt litet. En liten, liten stad med 3000 invånare, belägen mitt i bergen i västra Ukraina. Fullkomligt underbara vyer var det! För en stackars svenska som växt upp i södra Sverige så är berg en väldigt trevlig syn! Vi steg av tåget och efter att ha frågat några invånare från staden så lyckades vi efter mycket om och med att ta oss till hotellet där vår training skulle hållas. Där fick vi sitta vid receptionen i två timmar innan någon dök upp som kunde hjälpa oss, men så fort vi fått våra rum så var vi väldigt snabba på att duscha (länge, eftersom varmvatten är en dyrbarhet i vårt hus) och sedan slänga oss i våra sängar!

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig av nattågen i Ukraina. De sa att tåget vi skulle åka med var ett av de bättre. Dessvärre kan jag inte jämföra med några svenska nattåg, men med de svenska dagstågen så är det en väldigt stor skillnad. Det går liksom inte att förklara det med ord, så illa är det. Dessutom går de sjukligt långsamt. Sträckan mellan Kalmar-Stockholm är runt 400 km, och sträckan Kiev-Slavski är runt 460 km. Logisk sett borde skillnaden inte vara större än någon timme, om vi befann oss i Sverige. Skillnaden är ungefär 7 timmar. Ni kan själva räkna ut hur långsamt tågen i det här landet går, så att säga.

Translater!

I found a good translater-gadget, so now you can read my swedish blogposts without too much trouble! But since I write swedish wrong the translations are a bit off, but it's better than nothing! Enjoy :-)

I'm still alive!

 

 

 

 

During one week I have survived nighttrains, a jeepsafari in the mountains, nights without sleeping, biljard, maffia, climbing up a hill and very, very bad roads. Even though I really miss the mountains and the great people I've met I'm really happy that I'm finally at home (how I after two and a half month in this country can say that something feels like home is a big step forward)!