De nya barnen på sanatoriumet är helt underbara! Åtminstone gruppen med de yngre barnen. De såg ut som om julen kommit tidigare när Denitsa och Marina (en volontär inom organisationen som bor här i Irpin och är ukrainska) förklarade att jag var från Sverige. Stackars Marina fick leka översättare när barnen frågade både det ena och det andra om mig. Dessutom lekte vi "kom alla mina kycklingar", fast den ukrainska varianten. Och bara för att jag är häftig så fick jag barnen till att hjälpa mig att säga orden för "kycklingmamman". Det lät hemskt, men under deras skrattanfall sa de till Marina att jag hade bra ukrainska, haha!
Sanatoriumet ligger ungefär 200m ifrån vårt hem, så sånahär dagar då vi bara ska hem och äta är det väldigt smidigt. Ute i den gemensamma trädgården i det gemensamma tältet satt min granne och rökte. Jag har väldigt bra kontakt med henne, eftersom de välkomnade mig med middag och jag-vet-inte-vad i somras när jag precis kom hit. Jag stannade där och pratade om ditten och datten en stund, och sen precis när jag skulle gå därifrån så frågade hon vad jag tycker om att bo här. Hon har väldigt bra kontakt med min landlord, nämligen, och förmodligen vill min landlord veta. Mrs landlord och jag kan liksom inte kommunicera så bra med varandra, tyvärr...
I vilket fall så avslutade hon vårt samtal med att min landlord tycker om mig, och att hon tycker att hon får bra kontakt med mig även fast vi inte kan prata så bra med varandra. Det här gjorde mig väldigt glad, för jag har till och från känt att jag kanske inte bidrar tillräckligt till hushållet eller att jag städar för lite, och så vidare. Så att hon tycker om mig i vilket fall är helt underbart! Dessutom blev jag välkomnad till ett hus som doftar av soppa, igen! Kan det bli bättre!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar