Tillbaka till verkligheten!

Jag saknar bergen och människorna så oerhört mycket, men det är dumt att leva i det förflutna. Så istället plockar jag med mig det jag lärt mig och fortsätter min vardag med mer entusiasm än tidigare! (Och börjar planera resor till L'viv och Donetsk!)


Igår lyckades jag försova mig ganska rejält, så missade min första ukrainskalektion. I slutänden gjorde det inte så mycket, för vår ukrainskalärare bestämde sig för att förskjuta lektionen. Igen. Istället blev jag uppväckt av en panikslagen Nastya som försovit sig och inte kunde få iväg Xenia till dagis, så hon behövde en barnvakt. Vilket var väldigt bra, eftersom barnvakt betyder gratis mat och eftersom jag inte har någon mat hemma för tillfället så passade det alldeles utmärkt! Plus en chans för mig att öva min ukrainska. Uppenbarligen (!!) kan jag faktiskt göra mig förstådd på språket! Till och från. För övrigt försökte hon även lära mig gymnastik, och blev smått frustrerad när hon insåg att jag inte kan gå ner i brygga.

Och så tillbaka till den riktiga vardagen! Idag har vi avslutningsfest för barnen på sanatoriumet. Barnen stannar där för en månad i taget, och nu är det dags för de här barnen att lämna. Anledningen till varför de kommer dit är för att de behöver en paus från sin egna vardag. Varför? Många olika anledningar. Endel barn är kroniskt sjuka, endel barn har problem med sina föräldrar, endel barn kommer från ett närliggande barnhem. Osv.
Vi har vart där två gånger varje vecka sedan en månad tillbaka, och lekt med dem och lärt dem lite engelska. Egentligen gör vi inte så mycket, men det är en trevlig brytning från deras annars så inrutade vardag på det stället. Igårkväll när jag stod och väntade på min marchutka och skulle iväg till engelskalektionen i Bucha så blev en av pojkarna från sanatoriumet hämtad av sin mor. När han såg mig så sken han upp som en sol och hälsade mig med en kram. Sedan började han förklara för sin mamma vem jag var. Poängen med den historien är att även fast vi från utsidan kanske inte gör så mycket för de barnen, så gör det lilla vi gör en stor inpackt på deras liv.

Gruppen med de yngsta barnen.
Barn nummer två från vänster är förvånansvärt bra på engelska för att bara vara sju, och dessutom har hon lärt mig två olika sätt att göra ett vanligt sidenband till något vackert!