När det är Internationella sömndagen

Vart får dem alla "internationella-dagar" ifrån!? Det finns verkligen en för allt. Ursäkta, men när är Internationella MALIN-dagen!?

Är det inte extremt passande att jag är ledig just den här dagen, förresten? Kunde inte dra mig upp ur sängen förrän typ tio. Vaknade vid sex dock, för min kropp fick för sig att den var klar med sovandet. Jag fick tydligt och skarpt förklara att JAG verkligen inte tycker att klockan sex är en vettig tid på dygnet att kliva upp när man är ledig, så kroppen fick foga sig efter det. Till och med mina fyrbenta vänner Charlie och Ludde tyckte det var en bra idé att sova hela förmiddagen, för ingen av dem klagade när matte förklarade att idag ska vi sova lääänge. I vanliga fall drar Ludde upp mig runt sju, så jag vart ganska chockad när han inte sa emot när jag somnade om!

För övrigt, tycker inte ni också att den nyfallna snön gör att det känns lite som december all over again!? Jag funderar på om det är det som hänt med världen, och om jag borde börja julpynta eftersom det i så fall är julafton om tre dagar? Jag som inte ens köpt några julklappar...!!! Jag missade julen 2012 pga snöoväder i Kiev, så jag får önska att det gick att fira jul två gånger under 2013!

Visste ni förresten att jag precis la en och en halv timme på att måla naglarna, ta bort nagellacket, måla naglarna igen, ta bort det nagellacket också och nu bestämt mig för vanligt genomskinligt? Snacka om beslutångest på hög nivå!

Resten av dagen? Mat hos pappa, kör i Arby av alla ställen på denna jord, och sen sova. Vart vet jag inte än, det var det där med att ha skilda föräldrar och beslutsångest. (Egentliga problemet: Vilket hus är varmast!?)

När man trillar av stolen pga trötthet

Jag är trött. Har börjat jobba vid 6 de senaste tre dagarna, och imorgon skulle jag egentligen vart ledig till tre och sen bara jobbat två timmar. Istället ringde kvinnan som jag jobbat för de två senaste dagarna och sjukanmälde sig en dag till. Jag klagar verkligen inte på att jag får jobba, utan jag klagar bara lite över det faktum att jag hade sett fram emot morgondagens sovmorgon. Men vet ni? Min sovmorgon på torsdag kommer att bli fantastisk! Såvida inget annat händer, och jag får hoppa in för någon annan.

Ibland när jag går runt och städar, så slår det mig att jag aldrig kommer ihåg vad jag tänker på när jag städar. Det är som om jag sätter kroppen på auto och låter den sköta allting, och sen släpper jag in hjärnan när det är dags för en paus. Om det fungerar? Absolut! Men, säg till om ni har ett annat sätt att överleva städjobb på! När jag hade det som sommarjobb för två somrar sen lyssnade jag på Mika konstant i två timmar på ett av mina ställen. Tro mig, man blir ganska trött på honom efter ett tag!

Imorgon åtta timmar, torsdag ledig, fredag sex timmar, lördag ledig, söndag fem timmar. Mina fötter är smått döende och mitt trasiga knä säger ifrån varje dag när jag kommer hem. Åh, vad jag längtar till Italien! Första april ska jag för övrigt upp till Stockholm för att träffa familjen, och diskutera kontrakt! Kära mor kom på den ypperliga idén att hon tar ledigt och så tar vi bilen upp tillsammans, och plockar även med lillasyster Josefin!

För övrigt förstår jag er fullständigt om ni inte orkar med min blogg just nu. Min dator är på reparering hos far, tydligen hade den plockat på sig några ukrainska virus och de verkar vara svåra att få bort. Så fort den är ok så blir jag roligare, I promise!

När man skulle behöva byta ut sina fötter

Otroligt tråkigt utan bilder, jag vet. Ber om ursäkt, men jag kan inte riktigt styra mina elektriska apparater och deras nycker...

I vilket fall, idsg överlevde jag UF-mässan "våga vara egen" i Mönsterås! Hade ingen aning om att Ung Företagsamhet vsr så pass stort iKalmar län som det verkar vara. Jag fortsätter lära mig nya saker helt enkelt. Som representant från Kumulus uppmärksammade vi ungdomar på möjligheten att kunna åka på EVS, som jag gjort. Av någon konstig anledning är det fortfarande människor som missat att den möjligheten finns. Fy skäms på er!

För er so inte har koll på vad  som hände under mässan eller som helt enkelt inte vet vad en uf-mässa är så kommer här en kort sammanfattning: Uf-företag från hela länet fick möjlighet att ställa upp och både visa upp sina företag men även sälja sina produkter, samtidigt som de tävlade om förstaplatsen i kategorier som årets monter, årets säljare eller årets tjänst.

Det är väldigt trevligt att se så engageraee ungdomsr som verkligen brinner för vad de gör! Mäkta imponerad av ungdomarna i KrokUF, som tog hem priser i inte bara en kategori, utsn tre, och även fick utmärkelsen "årets UF" och somkommer att representera Kalmar län på den nationella mässan i Stockholm i maj. 

När köldskada är ens mellannamn

Det är fruktansvärt kallt. Jag dör av köldskador, ungefär. Plus att jag druckit mer koffein idag än vad jag gjort under det senaste halvåret sammanlagt, vilket resulterat i en extremt skakig kropp och syndromet "kan inte sitta stilla". Kanske borde fördtått attdetär såhär det kommer att sluta, när jag stod med tredje koppen kaffe!?

Vet ni vad det mest irriterande är för tillfället? Under uf-mässan idag var jag med ooch tävlade om en värmekudde, och eftersom min nyfunna vän Maja vann en tänkte jag inte mer pådet. Saken är den att jag hade lagt min mobil hemma idsg, så de som velst nå mig hsrbara kunnat få tag påLudde,typ. När jag kom hem har jag två missade samtal från tjejen som hade uf-företaget som hade  tävlingen, och när jsg ringer upp och frågsr vad hon ville så vissr det sig att jag vunnit en också. Med tanke på att jag faktiskt dör av kyla här så hade den inte vart helt fel just nu. Är jag en hemdk människa om jag ber demskicka dentill mig mot fraktkostnad...?

Jag tror vi kan räkna det som en universell sanning att när människor verkligen behöver få tag på en, så är ens mobil alltid försvunnen eller ur funktion. 

När man inte kan förutspå framtiden

Hade någonsagt till mig för två år sen när jag vandrade runt på studentmässan på Jenny attjag skulle stå där två år senare och informera om volontärtjänst i Europa så hade jsg skrattat gott och länge. Volontärtjänst? Det är sånt andra människor gör. Inte jag. Liksom. Nu sitter jag här en studentmässa senare och inser att jag av någon konstig anledning har blivit en inspiration för människor. Ungdomar sominte vet vsd de vill göra med sina liv. Det allra konstigaste i situationen är att jag inte vet mer omvad jag vill med livet än vsd de förvirrade ungdomarns gör.

För två år sen var jag för övrigt osäker när det kom till att prata inför människor. Surprise för många? Förmig med, kan jagsäga! Nu för tiden får man nästan dra mig ifrån min publik. När den ändringen dök upp? Ingen aning. Gjorde ett galet bra tal islutet av trean,och antar att det släppte efter reaktionerna jag fick av talet. Antar att Ukraina hjälpt mycketpå vägen där också. Ukraina har nog gett mig mer än vsd jag faktiskt själv kan se, förmodligen.

I vilket fall. Imorgon hsr jag en lång dag till, och ska försöka hinna ta mig till Halltorp och övnivngen med kören i tid. Kan bli spännande! Önska mig lycka till!

När man skriver inlägg från en surfplatta...

Till och med jag börjar tröttna på att mina elektriska apparater bara ger upp. Först kameran, sen mobilen och sen datorn. Jag räddade mobilen genom att plocka ihop han med ett likadant skal vi hade liggandes hemma, men av någon konstig anledning tycker inte batteriet omdet här skalet. Så jag har en hel mobil, men den dör var femte timme. Praktiskt.Typ. Datorn ska vi inte ens prata om. I vanliga fall brukar han sura en dag och sen vakna till liv igen, nu visar han mig en svart skärm med en muspekare på. Någon därute som kan prsta med datorer? Vad försöker han säga? Jag ger upp...

Och ja, ikväll är det stavfel. Jag skriver på den mycket behändiga surfplattan. Jag förstår varför den inte heter skrivplatta, liksom. Läsa går an, men att skriva längre saker är inte himmelriket direkt. 

För övrigt! Vet ni vad somväntade på mig när jag loggade in på fb ikväll? Ett meddelande från min kära arbetsgivare i kyrkan, med texten "när kan du börja jobba?", så framöver börjar jag med min favoritsysselsättning "multitasking". På söndag till exempel slutar jag städa vid 9, och samtidigt som jag slutar börjar jag nästa jobb en mil därifrån. Låter roligt, va!? Hur konstigt det än låter så föredrar jag det framför lediga dagar. Ja, jag är konstig. 

När man tänkte skriva ett kort inlägg. Snyggt gjort, Malin.

Rent sådär så är mitt liv inte överdrivet spännande just nu, så att skriva blogginlägg dagligen går inte riktigt då det inte finns något spännande att skriva om. Det skulle bli just another blog with three sentences about the walk with my dog, och det tycker ingen är roligt. Liksom. Eller? Min hund är ganska underhållande, och med hans energi skulle han kunna fylla ut en helt egen blogg. Framtidsidé?

I vilket fall så har jag de senaste dagarna gjort ingenting, gråtit över bensinpriserna, köpt en ny BB-cream, satt igång larmet på MQ Hansa två gånger (take it easy, det var under arbetstid. Som om det skulle lugna er, liksom...), limmat ihop mina ukrainska skor med Karlssons klister (de har bara gått sönder två gånger, så i princip är de fortfarande som nya!), funderat över om jag ska använda min lediga tid till att lära mig italienska (ja, jag använder ledig tid till att fundera över vad jag ska göra med min lediga tid. Helt normalt, jag vet.), räffsat löv och frusit ihjäl. Två gånger. Jag dör av spänning!

För övrigt så bestämde sig min dator för att stänga av sig själv och inte vilja sättas igång, så de senaste inläggen ni läst med arton miljoner stavfel är skrivna från en surfplatta, därav alla fel. Men ikväll är det inga stavfel! Jag bor hos min mor ett par dagar, och hon har en dator som fungerar. Typ. Någorlunda. Sluta skriva - tangentbordet börjar snart att brinna! Och enligt min kära mor kan man inte använda skrivbordet att skriva med, då det finns risk att det brinner upp. Undrar hur hon tänkte där?

Hur som helst, på onsdag är jag på Jenny Nyström i Kalmar, på studentmässan, och pratar om hur det är att vara volontär i Ukraina. På torsdag är jag i Mönsterås på UF-mässan och pratar om samma sak. Man skulle kunna tro att jag har gjort något stort eller viktigt. Det enda jag gjorde var att ta ett halvår av mitt liv till att försöka förbättra livet för ett par människor i landet där vodka är billigare än vatten, och där korruptionen är som högst i Europa. Inget konstigt alls.

När Yatzy spelas tillräckligt högljutt för att väcka de döda

Jag vet inte vad ni har för syn på Yatzy, ni vet det där spelet man spelar med 6 tärningar som man slår och får olika saker man får olika mycket poäng för som sedan skrivs ned på ett papper. Min syn på det, rent sådär, är att det låter fruktansvärt tråkigt. Antar att ni har samma syn, eller hur?

I vilket fall så är det inte det i verkligheten, om man spelar det med rätt människor. Så länge jag kan minnas har det varit mamma och hennes väninna Lisbeths (ni vet min substitutmormor jag skrivit om innan nån gång) stora underhållningskälla. Varför det är så vet jag inte, och hur länge det vart så kan jag inte komma ihåg. Tror det började någon gång när vi bodde grannar i Halltorp, och eftersom det började när jag var 7 år gammal så kanske ni förstår min tillfälliga blackout vad det gäller tid. Liksom.

Hur som helst, som vanligt (händer ungefär en-två gånger i veckan) följde jag med min mor upp till Lisbeth på kvällsfika tidigare under kvällen. Som vanligt spelade vi Yatzy. Det här är andra gången sen jag kom hem, förra gången förlorade jag alldeles för stort för att det ens skulle vara roligt. Idag gick det bättre. Så pass bra att Lisbeth kommenterade med "fortsätter du såhär så skickar vi tillbaka dig till Ukraina". Det räckte för att tärningarna skulle sluta med att spy upp sexor åt mig, och istället ge mig tre strykningar på rad. Tack för den!

Hela partiet slutade med att Lisbeth vann överlägset, och min kära mor förlorade extremt stort. Delarna av partiet då vi höll på att dö av skratt eller var på vippen att förolämpa varandra till Mars håller jag ute ur inlägget, men i verkligheten upptog de större delen av halvtimmen då vi kastade tärningar och svor åt ettor som nässlade sig in.

Lärdom av detta? Spela Yatzy någon gång ibland, det är ett väldigt underhållande och extremt underskattat spel!

När man dör av köldskador

Harni någon gång åkt gamla e22 söderut? Då kommer ni att veta vilket hus jagpratar om.Strax innan avfarten till Halltorp ligger ett stort rött hus. Det huset är byggt 1790. När de   byggde det huset glömde de bort att det ligger nära kusten och att det kommer att blåsa mycket. Det kanske inte blåste på den tiden? Vinden kanske är ett nytt påhitt?

I vilket fall, när det blåser, så blåser det rakt igenom huset. Värme existersr inte såna dagar. På tiden då de byggde huset kanske de bättre visste hur de skulle  hålla sig varma? De kanske hade en hemlighet som de glömde skicks med till framtida inneboende i huset?

Vad det än var så önskar jag såna här dagar att jag antingen kunde gå tillbaka i tiden och säga till dem att jobba mer på isoleringen, eller att jag hade följt trenden och köpt en onepiece.
Tolv grader i köket - check.

När man återupplever barndomsminnen

När jag var åtta år gammal började jag i en barnkör i Halltorp. Jag kommer fortfarande ihåghur skrämmande det var att sätta sig bland de äldre barnen, och jag var till och med ensam från min klass vilket gjorde det ännu värre. I torsdags gjorde jag om den här upplevelsen, fast mycket bättre och som tjugoåring. Jag började nämligen i kyrkokören i Halltorp. Sänkte medelåldern litegrann, så att säga.

Den här gången var det inte skrämmande alls. De söta små tanterna (jag vet att det inte är rättvist att kalla dem tanter, men Ukraina hade jag sagt babushkas. Eller hur?) välkomnade m6g och körledsren är fantastiskt rolig. Är det nu jag borde nämna attmin kära mor och min "substitutmormor" (före detta granne som är mammas väninna) är med i kören också, plus lillasyster. I vilket fall så var torsdagskvällen med kören fantastiskt rolig! Så vill ni se mig sjunga i en kyrka, iklädd kåpa, så är det Halltorps kyrka som gäller nästa söndag!

När mobilen pensionerar sig.

I tisdags tappade jag min mobil påväg ut ur bilen, men såginte det så trodde att den var borta för alltid. Igår hittade jag den, nergrävd i en lerpöl och något överkörd. Trots det så fungerade den alldeles utmärkt! Idag däremot lyckades jag tappa hanpå asfalt där detlåg småsten, och det var inte lika kul. Nu har jag en mobil med en skärm som är lite lagom spucken, så att säga. Undrar om det här är hans sätt att säga att han vill pendionera sig?

För övrigt har jag överlevt första dagen tillbaka på jobbet. Städncing. Kul. Känner att mitt youthpass kommer till mycket nytta. Typ.

När tiden stått stilla

Kommer ni ihåg när jag sa att min kamera gav upp? Well, nu har datorn gett upp också. Försöker lära mighur familjens nya alldeles för hightech leksak "läsplatta" fungerar. Går si o så, så att säga.

Vet ni att min garderob inte längre ser ut att innehålla mina kläder? Lite smått irriterande att inte ha annat än leggings och mina en size för stors ridtröjor som fungerar. Min nya vikt börjar se ut som ett dåligt skämt. Bara för det så är  och jag mamma i mitten av att börja  bli av med vikt, så inga nya kläder inhandlas förrän jag är av med en storlek. Så det så!

För övrigt så har de första dagarna såhär långt upptagits av städning, städncing och  mer städning. Allting verkar ha stannat upp medans jag vart iväg. Av någon konstig anledning.

När det svider i plånboken

Dags att byta lite namn på bloggen, kanske? "What's the purpose of your stay?" har vart en mening som förföljt mig i mina drömmar på grund av passkontrollen på Borispol 6,5 månad sen. Känner att det är dags att låta den gå nu. Eller? Vad ska överskriften vara istället...?

Vet ni att jag har haft två fantastiska dagar hemma i Sverige såhär långt!? Kalmar är otroligt vackert att se igen efter att ha åkt mellan kommunistblock i ett halvår. Det är något med de låga gamla byggnaderna som är extremt charmigt. Tycker inte ni det om Kalmar föreslår jag att ni tillbringar ett halvår i Ukraina! Just sayin'.

Igår träffade jag mina älskade vänner Mathilda och Jenny, för en svensk fika (utlänningar verkar inte fatta konceptet med att sitta längre än 30 minuter för en kopp kaffe). I vilket fall så fanns det samtalsämnen och historier från Ukraina för att kunna fylla ut tre timmars tedrickande. Helt normalt i min värld, numera.

Idag? Restaurang med småsystrarna.

Lite irriterande dock är att allt i Kalmar stänger vid 6 eller 7 på vardagar, och 4 under helgen. Jag menar, om vi nu är en shopping&fika-kultur - varför kan man inte fika efter 6 på eftermiddagen!?

För övrigt sved det att betala bussresorna igår. Och det sved ännu mer att tanka bilen idag. Ukrainska marschrutkapriser, tack!