Ah, ironi!

Mycket underhallande att samtidigt som jag sitter och ater min frukostcheesecake sa far jag ett mejl fran Matklubben om just cheesecakes! Inte varje dag sant hander, skulle jag vilja pasta.

Maybe it has to do with the air...?

De tre sista dagarna hemma sa packade jag ner allting ungefar 5 ganger om innan jag var nojd. Val nojd sa kom jag pa att det kan vara en bra ide att vaga packningen. Ett par minuter senare fick jag riva ut allt ur vaskorna och packa om pa nytt. Forsta vagningen var ingen vacker syn. 18kg overvikt totalt. Byte av ena vaskan och annu mer ompackning senare sa var jag antligen klar! Vad akte ut? Alla mina hogklackade skor. Jag kom fram till att eftersom Ukraina ar ett fattigt land sa har de val knappast tid eller rad att springa runt i klackar. Sa alla mina platta skor (alla tre par) fick folja med i vaskan, medan alla skor med klackar fick stanna hemma.

Vad tror ni ar det forsta jag far se i Kiev? Alla kvinnor gar i skor med klackar. Nar jag sager alla sa menar jag verkligen alla. Precis alla. Jag ar den enda som gar i platta skor. Saken ar den att vagarna har inte ar sarskilt lampade for klackar. Det ar ungefar som om man skulle ga i klackar pa 10cm varje dag pa kullerstenarna i Kalmar. Tro mig nar jag sager att kullerstensvagarna har ar de finare vagarna!

Sa for att passa in i det har samhallet tog jag min ena lediga dag till att vandra runt i Irpin och leta efter shoppingcentren som skulle finnas. Shoppingcenter tankte jag nagot i stil med Baronen eller Kvasten, dar det finns allt fran Gina Tricot till H&M. Nagot sadant finns inte i Irpin. Har finns sma sota boutiquer i varje gathorn med billiga klader av relativt dalig kvalite (typ H&M, ehe). Det ar ungefar samma utbud i varje boutique. Det ar stort utbud pa polyestertoppar, mindre stort utbud pa jeans och sen ett yttepyttelitet utbud pa bekvama klader och traningsklader. Man anvander inte bekvama klader som mjukisbyxor eller leggings eller stora trojor (eller platta skor) har.

Efter att ha sprungit igenom alla dessa boutiquer hittar jag en liten skoaffar med ett enormt utbud. Jag alskar skor, sa det var typ himmelriket for mig. Dessvarre fanns allt i storlek 36 eller 38, sa antingen trycka ner foten i nagot for sma skor eller springa runt med tva par extra strumpor i skorna. Det ar lite sa man far leva har. I vilket fall sa hittade jag de perfekta stovletterna att ha till vardags (dvs en klack som lampar sig for ungefar promenaden till busshallsplatsen men inte langre). Eftersom 37 inte fanns sa fick det bli storlek 36. Ska jag plaga fotterna sa kan jag lika garna gora det ordentligt, liksom! Om nu manniskor har klarar av att springa i hoga klackar pa de ojamna gatorna i Kiev sa kan jag minsann gora det ocksa!

I mitt ganska blonda sinne forsokte jag hitta en bra anledning till varfor kvinnor tvingar sig sjalva har att ga i klackar. Kan det ha att gora med vad de ater? Det kanske ar lattare att ga i klackar ju narmre man ar ekvatorn? Det kanske ar lattare att ga pa alla dessa ojamna vagar om man har en klack? Alla mojliga losningar snurrade runt i mitt huvud medan jag bytte skor pa torget i Irpin. Kartongen slangde jag i narmsta soptunna och sedan skulle jag paborja min vandring till busshallsplatsen 500m langre bort. Tio meter senare insag jag att svaret formodligen ligger i att kvinnor har far en gratiskurs i hur man hanterar smarta, for klackar ar precis lika jobbigt har som hemma.

Saker jag kommer att vara glad over nar jag kommer hem.

1) Balten i baksatet pa bilarna
- Manga bilar har ar gamla och baltena ar utslitna. Jag har under en vecka har akt mer utan bilbalte an vad jag gjort i hela mitt liv hemma. Jag ar livradd nar jag sitter i baksatet pa bilarna. Pa plus-sidan sa har Nastias dotter borjat anvanda bilbalte i baksatet nar jag aker med dem.

2) Hela och fina vagar
- Jag ar sa van vid att vagarna alltid ar hela och fina, och att de lagas sa fort det dyker upp ojamnheter pa dem. Har ar vagarna riktigt slitna, och ser inte ut att vara fixade sedan de gjordes. De finaste vagarna ar kullerstensgatorna mitt i Kiev.

3) En dusch som inte byter mellan kallt och varmt vatten som den sjalv vill

4) Kranvatten. Och att kranarna ar igang dygnet runt.
- Har dricker man kranvattnet om man har tillrackligt manga filter. Dar jag bor har vi inte det, sa jag dricker vatten jag kopt pa flaska. Dessutom betalar man tydligen jattemycket for vatten har. Dessutom stangs vattnet av mellan 12-06 pa natten.

5) Lasbara skyltar
- Det enda roliga med de extremt langa bilfarderna genom Kiev (det ar en stoooor stad) ar att jag har tid att lasa alla skyltar. Jag forstar ingenting, men jag blir battre och battre pa att lasa vad det star.

6) Manniskor jag kommer att kunna kommunicera med
- Det ar lite problematiskt att manniskor har inte har lart sig engelska. Allting hade vart sa mycket enklare om alla kunde engelska. Manga kan daremot tyska, men eftersom jag laste franska i skolan sa ar det ju inte till mycket hjalp det heller. Jobbigaste ar nar manniskor borjar prata med mig, och de tror att jag forstar dem. Jag kanner mig lagom dum nar jag fragar pa halvdalig ukrainska "Tu havoroyu angliskoyo?".

Problemen med ett samhalle dar agning ar tillatet.

Under fotbollsturneringen jag var pa for ett par dagar sen sa fragade tranaren Nastia om jag var ok med att vara dar, eftersom coacher fungerar annorlunda har an i tex Sverige. Vad han menade med detvar ifall jag var ok med att det stod vuxna manniskor bredvid planen som skrek pa barnen som spelade och slog dem over huvudet sa fort de gjorde fel. Eftersom det faktiskt ar jag som befinner mig i deras land sa far jag ju helt enkelt finna mig i att sa fungerar det har. Men ack vad jag skulle vilja ha tag pa nagon som kunde andra pa de reglerna. Agning hjalper ju knappast barnet, sa att saga.

Problemet med det ar att ett barn som blir slaget sa fort det gor fel, lar sig att ett slag rattar till felen. Jag sitter barnvakt idag, och nu vet jag ju inte om det har barnet blir slaget eller inte hemma, men jag skulle gissa pa att det inte blir det. Men saken ar den att det har barnet lever i det har samhallet och har ocksa nagon gang fatt lara sig att saker rattas till genom slag. Sa nar jag inte forstar barnet och vi har problem att kommunicera, sa slar hon pa mig. Hon gick till och med sa langt att hon borjade sla i dorrarna och skrika pa mig. Aven fast jag forsoker ursakta mig pa dalig ukrainska och saga att jag faktiskt inte forstar henne, sa lyssnar hon inte.

Antar att det ar sa man uppfostrar barn har. Slar och skriker pa dem for att de ska vaxa upp och bli bra manniskor. Eller natt. Jag tycker inte om det och onskar att jag kunde saga till alla manniskor har som slar pa sina barn att det inte ar bra att gora det. Men dessvarre ar det ju faktiskt jag som maste lara mig hur deras samhalle fungerar, inte forsoka andra pa dem bara for att det ska vara som jag ar van vid.

We're poor, but proud.

Ukrainska flaggans dag. Jag fick valja mellan att vara ledig eller folja med pa annu en heldag med aventyr i distriktet. Jag valde saklart att folja med pa aventyr, ledig kan jag vara nar jag dor.

Idag arrangerade Irpin community foundation tillsammans med en fotbollsskola en fotbollsturnerning mellan de olika skolorna i distriktet. Pa den har fotbollsskolan studerar det basta flickfotbollslaget i Ukraina. Om jag forstod det ratt sa har de tavlat aven i Spanien och Italien. Min vastlandska hjarna tankte ju saklart att det har maste vara en fin skola, och det ar sakert en jattestor fin fotbollsplan. Jag maste lara mig att sluta tanka sa som jag gjorde hemma...

Skolan saknar ordentlig trappa forst och framst. Den lag i smulor. Insidan sag ut som en byggarbetsplats. Omgivningarna bestod av halvhogt gras och en inhagnad fotbollsplan med konstgras. Byggnaderna runtomkring var lika fallfardiga som skolan. Nastia fragade om det sag valdigt fattigt ut, i jamforelse med svenska idrottsskolor. Jag fick med en gang upp en bild pa min hogstadieskola, Sodermore, som blev ombyggd for flera miljoner for ett par ar sedan och som numera ser ut som den mest hightecha hogstadieskolan som gar att hitta. Arligt talat sa kunde jag inte gora mycket annat an att svara ja pa den fragan.

Nastia berattade under dagen att de hade sokt bidrag fran olika kommunala politiker till det har arrangemanget. Inget bidrag nagonstans ifran fick dem. Idrott far inte sa mycket uppmarksamhet, och det ar inte direkt det forsta bidrag gar till. Flickfotboll ar heller inte sarskilt populart, vilket ar konstigt med tanke pa att flicklaget som var med i turneringen var tio ganger battre an alla pojklagen tillsammans. Har ar det inga diskussioner om huruvida det ar ok att kalla det damfotboll eller inte, och om det forstor ett jamstallt samhalle. Har handlar det om att damfotboll inte ar accepterat av samhallet eller av manniskorna i det. Ganska stora skillnader, dar.

Det lustiga i det hela ar att en av politikerna som sa nej till att ge bidrag till turneringen bestamde sig for att just idag ha ett litet tal infor valet (det ar valtider i Ukraina just nu, namligen) precis bredvid fotbollsturneringen. Bra gjort av han att dra nytta av att manniskor jobbat hart for att fa ihop en turnering, och sedan sjalv ta over alla manniskor som dok upp pa den och varva roster. 50 gryvnas pa att han sa till valjarna att han hjalpt till med fotbollsturneringen. Stackars Nastia var inte alltfor glad pa politikern, sa att saga.

Aven fast jag inte kunde kommunicera med manniskorna som var pa turneringen, sa vet jag att manga av dem fick veta att jag ar fran Sverige och ska bo har ett tag. Mannen som vart med och anordnat det hela tackade mig efterat for att jag var dar och for att jag sag dem. Att bara en san enkel sak som att vara dar och ta bilder under dagen kan gora en manniska glad ar nagot jag inte erfarit alltfor manga ganger. Vi har mycket att lara om det har landet, men jag tror att Sverige skulle ha nytta av att lara sig nagot i retur.

Vad gjorde jag igar?

I mandags kvall var vi pa ett laaaangt mote, jag och Nastia. Jag fattade ingenting, utan satt bara dar och forsokte lara mig nagot nytt ord pa ukrainska. Mitt ordforrad ar ganska fattigt for tillfallet, det bestar av halsningsfraser som god dag, hej, god morgon, god natt, siffror och sen nagra mycket anvandbara ord som sol, moln, trad, gata, te, kaffe, penna och t-shirt. I vilket fall, under mandagskvallen sa traffade jag en tjej som kunde prata engelska! Det ar inte ofta sant hander har, tydligen ar engelskan i skolan ganska fattig. Hon bor och jobbar i Kiev, och erbjod sig att bli min guide.

Tisdagen gick alltsa at till att vandra runt Kiev med Veronika, som hon heter. Jag har lite bilder fran dagen pa min kamera, men har fortfarande inget internet hemma sa ni far alla bilder senare. Veronika visade mig tva panoramavyer over Kiev. Kiev ar en valdigt stor stad, och manga omraden ar valdigt vackra. Det mer jag ser av staden, desto mer tycker jag om den. Vi at aven traditionell ukrainsk middag, borsch (osaker pa stavningen, ska kolla upp det har nagon gang, och visa en bild pa vad det ar). Kort forklarat ar det en gronsakssoppa med potatis, kal och lite annat i som jag inte lyckats komma pa vad det ar. Ater man den pa restaurang ar den rod.

Veronika visade mig aven ett undergroundmall. Haromdagen gick jag runt och letade efter ett kopcenter for jag hade en liten lista pa saker jag behovde som jag fick lamna hemma. Dessvarre hittade jag inget hur mycket jag an letade. Men igar fick det har sin forklaring. Under hela main street i Kiev ar det ett enda stort kopcenter pa flera vaningar. Hur tar man sig dit? Genom att ga ner i forsta basta Metro. Hur tar man sig upp pa ratt plats? Det gor man inte, vare sig man vill det eller inte. Du far helt enkelt vandra vidare tills du tar dig upp nagonstans och orientera dig darifran.

For er som kanner mig sa vet ni att jag ar en manniska med vaaldigt daligt lokalsinne. Detta ar ju inte det basta att ha nar man ska ta sig nagonstans i en stor stad. Igar skulle jag ta mig fran Nastias kontor och till en gata och plats jag inte kande till. For att hinna i tid var jag tvungen att ta tunnelbanan, vilket jag aldrig gjort sjalv i hela mitt liv. Det var den varsta halvtimmen i mitt liv, fran da jag lamnade kontoret till att jag var pa ratt plats vid ratt tid.

Hoppas er tisdag var bra! :-)

Det ar skillnad pa land och land.

Nar jag fortfarande var kvar i Sverige brukade jag oja mig over hur jobbigt det kommer att bli att leva pa 80 euro i fickpengar. Nu nar jag ar har inser jag att det ar valdigt generost om man jamfor med hur landets befolkning har det. Saken ar den att utover det sa far jag for mat och transport, och mitt boende ar betalt. Sammanlagt varje manad kommer jag att leva pa ungefar 170 euro. Det var en summa som jag ansag vara liten, tills jag fick veta igar vad en genomsnittlig ukrainare far i manadslon. 

Ukraina ar ett fattigt land, det gar liksom inte att komma ifran. Under diskussioner med Anastasiia har jag fatt veta att ungefar 90 % av landets befolkning i princip raknas som fattiga. Det ar en liten andel manniskor som sitter pa makten och pengarna, och de lamnar inte ifran sig nagot av det. I Ukraina existerar det heller inget mellanting, medelklassen ar valdigt liten. 

En normalt arbetande manniska i Ukraina, dvs heltid 40h/vecka, tjanar mellan 200-300 euro. Har du tur har du mer i lon, men det brukar tydligen inte overskrida 1000 euro. Tror jag att hon blev chockad nar jag berattade att loner i Sverige ligger ganska mycket over det. 

For en svensk ar det ganska svart att forsta att en manniska kan leva pa sa lite i manaden. Forra aret fick jag rent bidrag pa 270 euro nar jag studerade pa universitet, och det ar mer an vad en normal manniska far i manadslon har. Det jag kommer att fa i fickpengar och matpengar i manaden ar inte langt ifran vad en ukrainare lever pa. Att jag som volontar lever pa lika mycket som vad avlonade manniskor har lever pa ar faktiskt bara extremt skevt. 

Snabblektion i Ukrainska, nummer ett!

Sitter har pa kontoret vid en dator med internet och en kopp kaffe och forsoker lara mig lite ukrainska. Fick en frasbok eng/ukr igar, sa pluggar hart nu! Jag kan rakna till tjugo, och jag jobbar pa att lara mig resten av talen upp till hundra. Det ar mycket lattare att rakna pa ukrainska an pa till exempel franska. Franska raknesattet verkade vara utformat av en fransman som druckit for mycket rodvin och hade for mycket baguette i hjarnan. (Jag menar, vem far for sig att kalla 90 for 4x20+10 ??)

Bara for att jag ar en snall manniska sa ska jag lara er att rakna till tio pa ukrainska! Vi tar det med bokstaver sa som vi ar vana vid dem, sa slipper vi blanda in det kyrilliska alfabetet. Inte ens jag hanger med ordentligt i det an, och da ar det typ det enda jag sett sen jag kom hit i lordags!

1. Odyn
2. Dva
3. Try
4. Chotyry
5. Pyad
6. Shist
7. Sim
8. Visym
9. Dev'yat
10. Desyat

Det basta med det har spraket ar att det bara ar att lasa allt som det stavas. Kan man bokstaverna kan man lasa spraket utan problem, liksom. Helt underbart! For ovrigt ar det jattelatt att rakna upp till tjugo, det ar bara lagga till "nadtsyat" bakom varje siffra, sa elva bli Odynadtsyat och sa vidare. Varsagoda, nu kan ni lika mycket ukrainska som jag!

Taxi i Kiev? Inte igen, tack.

Pa bara att par dagar har jag hunnit med ganska manga olika saker har. Jag har hunnit ga en runda pa egen hand i Kiev, lyckades ta en typ "hiss" uppfor typ ett berg, for Kiev ligger pa olika nivaer. Jag har hunnit kopa mat pa ett supermarket, och atit lunch pa ett studenthak. Jag har sutti utanfor ett kontor dar Nastia var pa mote, och fick ackligt kaffe och en jattegod cappuccinokaka. Och just nu sitter jag pa nagons kontor vid en dator jag fick lana, for motet jag och Nastia akte ivag pa ar pa ukrainska sa vi bestamde att jag kan gora ngt annat under tiden.

Stallet vi ar pa just nu vet jag faktiskt inte vad det heter. Daremot vet jag att motet som pagar just nu handlar om att det ar nagra organisationer som gar ihop tillsammans for att ordna en sa kallad green week i Kiev. Varfor? Jo, den har organisationen har samarbetat med en svensk organisation i ett par ar, Naturskyddsforeningen (tror jag det var). Eftersom den foreningen varje ar har green week i Sverige sa har de har manniskorna bestamt sig for att anordna en liknande har.

Det har ar ett sant projekt som jag skulle kunna fa vara med i, och hjalpa till att anordna. De ar jatteglada over att ha en svenska har, eftersom de haft svenskt samarbete sa pass lange som de haft. Nastia ska ge mig en engelsk oversattning pa motet efterat, sa om det har blir en av mina arbetsuppgifter sa blir ni de forsta att fa veta det!

Andra arbetsuppgifter? Vi har pratat lite om olika barngrupper som finns i Irpin, eftersom jag jobbat med barnverksamhet tidigare. Dessutm finns det en djurorganisation som behovde hjalp, sa jag kanske far en dag dar i veckan ocksa. An sa lange ar det ingenting bestamt, utan just nu far jag mest folja med och se vilka olika arbetsuppgifter och uppdrag det finns att valja bland. Detta ar trots allt min forsta riktiga dag i Ukraina, igar lag jag bara i min sang o sov for att forsoka bli av med min forkylning!

Och taxi i Kiev? Har finns inga balten i baksatet i bilarna. Iaf inte i den taxibilen vi satt i. Foraren sa att baltet inte hjalper i vilket fall, sa han hade inte heller nagot. Plus att hastighet ar nagot man inte kan fa for mkt av, sa vi korde pa railways och trottoarer och gudvetvad i alldeles for hog hastighet. Mitt hjarta satt i halsgropen hela resan.

We're not in Sweden anymore...

What's the purpose of your stay?

Jag vet inte vad ni har for bild av Ukraina. Jag vet arligt talat inte sjalv vad jag hade for bild av det. Jag hade fatt for mig att atminstone Kiev skulle vara en fin stad. Det ar det, om man ar i de fina kvarteren. Bilder man ser pa google ar fran de fina kvarteren, jag antar att bilder fran de mindre fina tas bort. Jag vet faktiskt inte vad jag forvantade mig nar jag klev av flyget. For ovrigt klev vi av flyget pa en betongplatta mitt ute i ingenstans och fick aka buss till flygplatsen.

Jag har akt till London tur och retur. Da lamnade man passet i fickan, de registrerade det och sedan var allt ok. Jag trodde att sa skulle det vara har med. Det hade gatt jattefort for alla andra. Jag gick fram till luckan, lamnade mitt pass, och fick vanta en laaaaang stund. Typ tre minuter. Killen i luckan kollade i passet, kollade pa mig, kollade pa sin dator och upprepade det har manga ganger. Plotsligt kollar han pa mig och fragar pa halvdalig engelska "What's the purpose of your stay?". Arligt talat sa har jag aldrig vart sa nervos i hela mitt liv. Sattet han sa det pa var som om han fragade mig "Vart kommer bomben du satt ut att detonera?" eller "Hur manga vapen har du med dig i din resvaska?".

Efter att jag pa lika dalig engelska forklarat att jag ska arbeta som volontar i Irpin sa tog det ytterligare fem minuter innan han stamplade visumet och lat mig ga igenom. Arligt talat sa var jag helt beredd pa att de skulle saga till mig att de beslagtagit min vaska och att jag skulle fa ta nasta flyg tillbaka till Stockholm.

We're not in Sweden anymore.

Sista inlägget från Sverige!

Eller ah, det beror på hur det ser ut med wifi på tåget, men förmodligen blir det här sista inlägget! Spännande? Nervöst? Jag vet ingenting, jag är sjuk så det enda jag vet är att jag har ont i hela kroppen och hostar sönder min hals. 

Se fram emot ikväll då ni förhoppningsvis får höra att resan har gått bra! :-)

Det är först nu jag är nervös på riktigt.

Sammanlagt hade jag från början runt 40kg packning, nu med lite bantning och väskbyte så är jag nere i ungefär 24kg. Typ den summan jag har plats och råd att ta med. Ganska exakt 20kg i den stora väskan, och runt 4kg i den mindre. Det är tur att min dator är liten och inte väger någonting, annars hade det blivit problem på riktigt.

Hade jag haft mer pengar att röra mig med väl på plats hade det egentligen inte vart några problem, för då hade jag kunnat lämna mycket mer kläder hemma och helt enkelt köpt allt på plats. Tanken just nu är iaf att schampo, balsam och så vidare fixas där. Insåg att de sakerna väger alldeles för mycket för att få plats. Hårsprayen lämnades hemma också. Det enda jag har med i hårstylingväg är faktiskt bara volympuder, utöver typ hårborste. Tror faktiskt att jag till och med kan lämna min plattång hemma egentligen, men den är liten och väger typ ingenting så det är inga större problem att ha den med egentligen.

Det här är nog det mest ogenomtänkta blogginlägget i världshistorien. Men har du läst såhär långt antar jag att du antingen är extremt intresserad av förvirrade tjejer som försöker packa en resväska för längre tid än en vecka för första gången, eller så är du själv påväg ut i världen och vill läsa om någon annan som har exakt samma problem som du. Finns säkert fler alternativ, men vilket det än är så har du kommit helt rätt!

För övrigt kastade jag ut smyckesskrinet som egentligen skulle med också. Insåg att om jag inte använt smycken något hemma så lär jag inte använda det i Ukraina. De enda smyckena som ska med är de som kommer att sitta på kroppen imorgon - och det är ett par enkla guldörhängen, ett guldhalsband med ett kors och ett fyrklöver, en helt vanlig klocka, en ring med en groda i naturlig storlek och ett läderband med Taizéfågeln runt handleden.

Ärligt talat så är det här bara ett inlägg där jag skriver bort den panik och nervositet jag känner, istället för att gråta eller skrika bort den. Alla sätt är bra förutom de dåliga.

Låtarna som går varma under packning och städning!

2pm - Follow your soul

Big Bang - Fantastic baby

Älskade vänner, ge k-pop en chans innan ni stänger ner sidan. Tack!



Vad har jag gett mig in på!?

Sista hela dagen i Sverige på många månader. Egentligen är 7 månader ingen överdrivet lång tid, men just nu känns det som en hel evighet. Har fortfarande en hel del saker att hinna med under dagen också. Plus att Forex inte ville växla till ukrainsk valuta, så nu får jag lösa det på något annat sätt under vägen. Problemlösning när den är som bäst, typ. Älskade Malin, det är ganska bra att vara ute i god tid när det gäller en del saker. Du kanske kan lära dig det? Typ någon gång? Typ nu? Framförhållning verkar inte vara min grej, så att säga.


Än så länge har dagen innehållt tårfyllda farväl av älskade vänner. Det är nu vi försvinner åt alla håll. Charlie flyttar till Uppsala, Jenny har precis kommit hem efter ett år i Frankrike, och Mathilda är precis som jag förvirrad över vad hon ska göra med sitt liv. Väldigt skönt att inte vara ensam om den saken. But, it's a small world after all.

För övrigt är det ganska galet att det är precis ett dygn och 20 minuter tills mitt flyg lyfter från Arlanda, Stockholm. Jag är flygrädd, också. Om ni ville veta.

Att packa det jag behöver, eller att packa det jag vill ha med?

Ganska olika saker, faktiskt. Det jag behöver är en basic-garderob, många bekväma skor, hygienartiklar och så vidare. Det jag vill ha är typ alla mina högklackade skor, mina klänningar och allt smink som finns att köpa i småland. Ganska olika saker, precis.

Gjorde en snabb sortering av mina skor, och insåg efter en stund att det var fler som hamnade i högen "ska med" än vad som hamnade i högen "stanna hemma". Tror minsann att det behövs ännu en sortering. Tyvärr. Hur många höga klackar är ok? Just nu är det faktiskt bara ett par med rejäl klack, typ två par sneakers och sen resten halvhöga stövletter. Plus mina orange pumps. Läs även; stövletter med hög klack. 

Det är jobbigt att packa för så lång tid. En resa på 11 dagar är hur enkelt som helst att packa till, men en resa på sju månader är värre. Det finns så mycket jag inte vill lämna kvar. Vad har jag gett mig in på!?

Det ska vara TYST, när man sover!

Åh vad jag älskar att jag är sämst på att blogga! Vad blev det nu, en paus på typ 2 månader efter inte ens 20 blogginlägg?  Jaja, är man snurrig i huvudet och behöver fem koppar kaffe om dagen för att fungera så blir det såhär ibland.

Jag är för övrigt tillbaka efter en 11 dagar lång resa genom Tyskland och Frankrike tillsammans med ett gäng härliga ungdomar från Svenska kyrkans unga! Eller härliga och härliga... Största delen av både ungdomarna och övriga ledare hade tydligen som livsuppgift att göra mitt liv surt, så har fått leva med den ena förolämpningen efter den andra. Antar att allt var menat gott, så får väl leva med det helt enkelt!

Resan kortfattat utan bilder såg ut såhär: Avresa från Växjö fredagen den 3 augusti kl. 8.00 på morgonen. Jag hade åkt redan dagen innan till en av ledarna för ett ledarmöte, så jag var på resande fot redan 16.00 torsdagen den 2 augusti. Kvällen den tredje kom vi fram till första stoppet (efter frukost, lunch och middag på mcdonalds på olika platser längs vägen), nämligen Wittenberg. Staden där Martin Luther agerade under 1500-talet! Vi bodde på ett litet trevligt hotell knappt 50m från kyrkporten där han spikade upp sina teser (Älskade Martin, kunde du inte valt en större, roligare stad? Som typ Paris eller Milano? Lovar att fler hade följt din väg i kristendomen då!). Den fjärde augusti var en trevlig dag, mycket tack vare att det var min födelsedag. Min ålder har däremot varit lite diffus under lägret, vet knappt själv längre hur gammal jag är. Ledarbossen hade skrivit in mig som 24 år gammal, vilket gjorde att det efter hennes räkning var min 25-årsdag förra lördagen. Vart åren mellan 20-25 tog vägen har jag ingen aning om, så om någon vet någonting om vad jag gjorde däremellan så kan ni väl skicka bilder, berättelser eller liknande från den tiden? Wittenberg var för övrigt väldigt trevligt! Förutom det faktum att tyskar uppenbarligen inte dricker kaffe på maten, vilket gjorde att varje måltid fick avslutas på kaféet bredvid hotellet. Avresan från Wittenberg var söndagen den 5 augusti på morgonen. Vi åkte hela vägen till Offenburg, där vi under kvällen hade en stoooor publik beståendes av tyskar i alla åldrar under vår brännbollsmatch.

Och där tog den tyska delen av resan slut. För övrigt kan jag berätta att min stackars ledarkompis som var tvungen att sova i samma rum som mig inte kunde sova under de tre nätterna. Tydligen snarkar jag väldigt mycket, och väldigt stressat. Älskade snarkar, försök att lugna ner er lite. Om nu rumskompisen måste somna under ljudet av snarkande kan ni väl åtminstone vara i normal takt!? Hur får jag tag på en snarktämjare?

Efter det följde 6 dagar i Taizé. Allt som hände där behöver inte berättas i skrift, jag visar det i bildform så fort jag orkat lägga över bilderna på datorn. Kan åtminstone säga att 30 grader och sol varje dag inte var det mest optimala. Har aldrig haft en så jobbig vecka i hela mitt liv. Min stackars kropp fick vänja sig vid 3 liter vatten och två chipspåsar om dagen. Är inne på min första liter vatten idag, och kroppen skriker efter mer. VARFÖR var du tvungen att vänja dig vid såna vattenmängder, älskade kropp!? 

Taizé lämnade vi lördagkvällen, och söndagmorgonen var vi framme i Paris där vi fick ungefär 4h sömn innan vi åkte vidare mot DISNEYLAND! Mina barndomsdrömmar gick i uppfyllelse, för att sedan krossas för att jag haft så höga förväntningar på det stället. Det kändes som om man gick en hel dag och blev hjärntvättad av alla färger, den entoniga musiken och åkattraktionen IT'S A SMALL WORLD. Jag har svårt att sova för att jag ser själlösa dockor i sömnen som sjunger en äckligt glad melodi samtidigt som de dansar som om de vore hjärntvättade av ingen mindre än Jafar. Kort sagt var det väldigt skönt att lämna disneyland.

Sista stoppet var shoppingcentret Val d'Europe. Hade hellre hoppat över det och åkt raka vägen hem. Försökte få ner mina fötter i x antal skor i rätt storlek, men uppenbarligen hade fötterna svällt något enormt. Så inget skoköp där inte.

Har för övrigt aldrig sovit så gott som jag gjort inatt. Stackars Ludde tröttnade på sin sovande matte och väckte henne efter bara 14 timmars sömn.