Jag vet inte vad ni har for bild av Ukraina. Jag vet arligt talat inte sjalv vad jag hade for bild av det. Jag hade fatt for mig att atminstone Kiev skulle vara en fin stad. Det ar det, om man ar i de fina kvarteren. Bilder man ser pa google ar fran de fina kvarteren, jag antar att bilder fran de mindre fina tas bort. Jag vet faktiskt inte vad jag forvantade mig nar jag klev av flyget. For ovrigt klev vi av flyget pa en betongplatta mitt ute i ingenstans och fick aka buss till flygplatsen.
Jag har akt till London tur och retur. Da lamnade man passet i fickan, de registrerade det och sedan var allt ok. Jag trodde att sa skulle det vara har med. Det hade gatt jattefort for alla andra. Jag gick fram till luckan, lamnade mitt pass, och fick vanta en laaaaang stund. Typ tre minuter. Killen i luckan kollade i passet, kollade pa mig, kollade pa sin dator och upprepade det har manga ganger. Plotsligt kollar han pa mig och fragar pa halvdalig engelska "What's the purpose of your stay?". Arligt talat sa har jag aldrig vart sa nervos i hela mitt liv. Sattet han sa det pa var som om han fragade mig "Vart kommer bomben du satt ut att detonera?" eller "Hur manga vapen har du med dig i din resvaska?".
Efter att jag pa lika dalig engelska forklarat att jag ska arbeta som volontar i Irpin sa tog det ytterligare fem minuter innan han stamplade visumet och lat mig ga igenom. Arligt talat sa var jag helt beredd pa att de skulle saga till mig att de beslagtagit min vaska och att jag skulle fa ta nasta flyg tillbaka till Stockholm.
We're not in Sweden anymore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar