De tre sista dagarna hemma sa packade jag ner allting ungefar 5 ganger om innan jag var nojd. Val nojd sa kom jag pa att det kan vara en bra ide att vaga packningen. Ett par minuter senare fick jag riva ut allt ur vaskorna och packa om pa nytt. Forsta vagningen var ingen vacker syn. 18kg overvikt totalt. Byte av ena vaskan och annu mer ompackning senare sa var jag antligen klar! Vad akte ut? Alla mina hogklackade skor. Jag kom fram till att eftersom Ukraina ar ett fattigt land sa har de val knappast tid eller rad att springa runt i klackar. Sa alla mina platta skor (alla tre par) fick folja med i vaskan, medan alla skor med klackar fick stanna hemma.
Vad tror ni ar det forsta jag far se i Kiev? Alla kvinnor gar i skor med klackar. Nar jag sager alla sa menar jag verkligen alla. Precis alla. Jag ar den enda som gar i platta skor. Saken ar den att vagarna har inte ar sarskilt lampade for klackar. Det ar ungefar som om man skulle ga i klackar pa 10cm varje dag pa kullerstenarna i Kalmar. Tro mig nar jag sager att kullerstensvagarna har ar de finare vagarna!
Sa for att passa in i det har samhallet tog jag min ena lediga dag till att vandra runt i Irpin och leta efter shoppingcentren som skulle finnas. Shoppingcenter tankte jag nagot i stil med Baronen eller Kvasten, dar det finns allt fran Gina Tricot till H&M. Nagot sadant finns inte i Irpin. Har finns sma sota boutiquer i varje gathorn med billiga klader av relativt dalig kvalite (typ H&M, ehe). Det ar ungefar samma utbud i varje boutique. Det ar stort utbud pa polyestertoppar, mindre stort utbud pa jeans och sen ett yttepyttelitet utbud pa bekvama klader och traningsklader. Man anvander inte bekvama klader som mjukisbyxor eller leggings eller stora trojor (eller platta skor) har.
Efter att ha sprungit igenom alla dessa boutiquer hittar jag en liten skoaffar med ett enormt utbud. Jag alskar skor, sa det var typ himmelriket for mig. Dessvarre fanns allt i storlek 36 eller 38, sa antingen trycka ner foten i nagot for sma skor eller springa runt med tva par extra strumpor i skorna. Det ar lite sa man far leva har. I vilket fall sa hittade jag de perfekta stovletterna att ha till vardags (dvs en klack som lampar sig for ungefar promenaden till busshallsplatsen men inte langre). Eftersom 37 inte fanns sa fick det bli storlek 36. Ska jag plaga fotterna sa kan jag lika garna gora det ordentligt, liksom! Om nu manniskor har klarar av att springa i hoga klackar pa de ojamna gatorna i Kiev sa kan jag minsann gora det ocksa!
I mitt ganska blonda sinne forsokte jag hitta en bra anledning till varfor kvinnor tvingar sig sjalva har att ga i klackar. Kan det ha att gora med vad de ater? Det kanske ar lattare att ga i klackar ju narmre man ar ekvatorn? Det kanske ar lattare att ga pa alla dessa ojamna vagar om man har en klack? Alla mojliga losningar snurrade runt i mitt huvud medan jag bytte skor pa torget i Irpin. Kartongen slangde jag i narmsta soptunna och sedan skulle jag paborja min vandring till busshallsplatsen 500m langre bort. Tio meter senare insag jag att svaret formodligen ligger i att kvinnor har far en gratiskurs i hur man hanterar smarta, for klackar ar precis lika jobbigt har som hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar