Har ni någon gång genomlidit en livskris? Ni vet en sån då man deppar ner sig fullständigt för att allt är fel, tiden går för fort, man hinner inte med sitt liv och ni vet alla dem där tankarna på en och samma gång. Ni vet en sån där kris då man ena dagen är på topp och andra dagen sitter i tv-soffan och gråter. Typ hela dagen. Ni vet en sån kris? Har ni haft en sån?
Jag tror att jag är inne på min andra riktigt hemska kris. Eller just nu verkar det som om den jag har just nu försvunnit lite. Vet inte riktigt, förmodligen slår den till igen om ett par dagar. I vilket fall så hade jag min första när jag var 12. Det var ungefär då jag insåg att jag var påväg in i övergången mellan barn och tonåring. Jag kommer inte ihåg några detaljer, men jag vet att jag mådde ganska väldigt dåligt i ett par månader. Åtminstone.
Som jag sa tidigare, nu är jag inne i min andra. Ena dagen sitter jag och gråter över att jag inte vet vad "jag vill bli när jag blir stor", och nästa dag så är allt på topp igen. Tror vi kan kalla det för tjugoårs-kris. Har endel den direkt efter gymnasiet kanske? Ganska logisk tidpunkt att ha en livskris, annars. Jag tror att min triggades igång när allt lugnat ner sig efter Ukraina och allt, då jag insåg att jag är tillbaka på samma städjobb som innan, med samma människor runt mig och livet såg precis likadant ut som innan jag åkte. Med den skillnaden att alla hunnit bli ett halvår äldre och människor i min ålder börjar prata om att börja plugga till hösten. För dem är två års paus snart över. Jag slösade bort ett år på universitet, så jag tar ännu ett år innan jag börjar med en utbildning.
Ni kanske förstår varför ni inte fått något blogginlägg den senaste tiden, mina tankar vill inte riktigt samla sig kring en sak, utan flyger kors och tvärs och skapar ett enda virrvarr i mitt huvud. Slagorden just nu är "har någon sett min mobil?", eller "vart ställde jag av mig mina skor?".
Ärligt talat så är det dumt att fastna i frågan "vad ska jag göra med mitt liv", det är bättre att leva en dag i taget med ett öppet sinne och gå igenom varenda dörr som öppnas. Och om de inte skulle öppnas kan man alltid öppna dörren själv, eller banka ihärdigt. Ingenting är hugget i sten.
