Som de flesta dagar hade jag dagen innan fatt i uppgift att befinna mig pa parkeringen utanfor mitt hus vid en viss tidpunkt. Mycket mer information brukar jag inte fa infor dagar da vi aker runt pa olika event, utan jag brukar sadana dagar fraga ut om eventet pa vagen dit. Just det har eventet var i ett litet samhalle en halvtimme utanfor staden dar jag bor. Kyrkan i det har samhallet hade genom olika bidrag lyckats satta upp ett litet zoo. Det har ar forsta zooet i det har omradet, sa det var ganska mycket folk pa plats och det har var tydligen en av de storsta handelserna det har aret. Zooet bestar av 7 burar med 7 olika djurarter i. Det ligger precis vid kyrkan och historien bakom zooet ar att nar Noa fyllde sin ark med djur tog han tva av varje djurart, darfor ar det bara tva av varje djurart pa zooet. Tanken ar att barn som kanske bara laser om Noaks ark och aldrig far se riktiga djur, ska kunna gora det. I Sverige hade vi aldrig gatt med pa att sammanfora celebrations av ett samhalle tillsammans med celebrations av ett zoo uppfort av kyrkan. Eller?
Nar vi satt dar lite i forvag och diskuterade skillnaderna mellan celebrations har och celebrations i Sverige sa berattade Nastia aven att de forvantade sig ett tal fran mig. Ett tal? Fran mig? Om vad? Just nu ar det valtider i Ukraina, sa en politiker som ar valdigt popular i det har omradet skulle tydligen presentera mig, och sen skulle jag halla tal pa 5 min medan Nastia oversatte till Ukrainska. Sa dar satt vi och borjade skriva ner lite smatt vad jag skulle saga.
Hade folkmangden stannat vid den summa den var vid nar jag borjade fila pa mitt tal (typ 200 manniskor), sa hade det inte vart nagra storre problem. Nu var det dessvarre sa att det kom mer och mer folk, och jag skulle tippa pa att det slutade nagonstans pa 500 manniskor. Jag var aldrig nagon talare i skolan, jag blir nervos nar jag pratar infor manga manniskor och fler an en gang fick jag blackouts i skolan under mina tal. Sa jag var lagom nervos nar jag satt dar pa en bjorkbank pa landsbygden i Ukraina, och forberedde ett tal pa engelska. Ni som kommer ihag talen vi holl om hur man firade jul i olika lander i ettan pa gymnasiet kommer kanske ihag att mina engelskakunskaper strackte sig sa langt att jag knappt kunde uttala christmas in france ordentligt. Sa manga tal har jag hallt pa engelska.
500 manniskor rackte inte, det dok aven upp tv-team och x antal journalister med lika manga fotografer.
Vi gick upp pa scen, tva stycken pratade innan mig och jag vet inte vad, for de pratade pa ukrainska, och sedan var det politikerns tur att presentera mig. Jag klev fram tillsammans med Nastia infor alla dessa manniskor med tv-team framfor mig som riktade sina kameror mot mig, och det var meningen att jag skulle saga nagot i stil med det jag forberett. Jag glomde helt bort vad som stod i pappret jag kladdat pa, men ett tal blev det atminstone, och jag fick staende ovationer for att jag sa att jag tycker valdigt mycket om manniskorna i Ukraina och att de tar hand om varandra valdigt bra. Men vad jag sa under resten av de har minuterna vet formodligen bara de manniskor som sett det har pa tv eller last om det i tidningarna. Jag har ingen aning om ifall det visades, eller vad som skrevs om det eller om det ens har skrivits om det. Vad jag vet daremot ar att det dok upp journalister under hela dagen som ville prata med mig och ta bilder med mig.
Arligt talat sa behandlar de mig som en viktigare person an vad jag kanner mig som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar