När man glömmer bort tidsskillnaden.

Under lördagen så hade vi engelskalektion i kyrkan följt av Euroclub i school number 12. Efter det här åkte vi in till Kiev för att äta en ordentlig middag på Puzata Hata (om ni någon gång i era liv befinner er i Ukraina, ät på Puzata Hata! De har Ukrainska traditionella maträtter till ett extremt billigt pris! Du äter en trerätters middag för under 50 gryvnas (läs SEK om ni vill räkna om det)) innan Anias tåg till Donetsk skulle gå. 

Vi sa ett tårfyllt farväl runt 19.30, sedan tog jag tunnelbanan (jag hatar tunnelbana) till Akademistechko för att sedan ta min marschrutka till Irpin därifrån. Jag var i Irpin runt 20.30. Slängde av mig vinterjackan, gjorde iordning te och muttrade över att jag missat nästan en hel timme av Melodifestivalen. Satte mig vid datorn 20.55, kollade facebook och sedan gick jag in på svt-play för att kolla hur det gått i tävlingen så långt. Jag möttes av en ruta som sa att "Melodifestivalen börjar sändas om 1 minut och 38 sekunder". Jag tror att någon är så inne i sin egen tid, att hon ibland glömmer bort att Sverige är lite efter!

I slutänden kunde jag se hela Melodifestivalen utan större problem än de som SVT gjorde själva! Att kolla på den tävlingen hör till svensk kultur, trots allt. Kan säga att tjusningen med det försvinner när man sitter ensam i ett rum i Irpin utanför Kiev i Ukraina och inte har lösgodis i en skål framför sig. Efter två låtar insåg jag att jag från utsidan förmodligen ser ut som en sinnessjuk! Men ack så skönt det var att få lyssna till människor som pratade svenska! Jag förstod allt de sa utan att behöva tänka en, två, femton gånger för att förstå!

Konstigt nog var min favorit Eric Gadd. Vilken var din favorit?