När man missar bussen.

Har ni någonsin missat bussen, försökt springa efter och skrika på den att stanna men inte mötts av något annat än bussens baksida som blir mindre för varje sekund? Jag har vart med om det, många gånger. Jag har suttit i bussen och sett andra vara med om det här, många gånger. Aldrig har jag hört någon säga med lugn i rösten att "jag väntar på nästa, det borde gå en ny buss inom en halvtimme". 

Ania berättade en historia för mig. Hon gick tillsammans med sin vän Timur en runda genom Donetsk på kvällen. De bestämde att de skulle ta public transport hem eftersom det skulle gå snabbare än att gå. När de var en bit ifrån hållplatsen de skulle ta sin buss ifrån så ser de den åka iväg. Ania utbrister "We missed our marschrutka!", varpå Timur svarar med "No, we didn't. That one is not ours. Our marschrutka is the one we're sitting in, and as long as we're not sitting in one there is no "our" marschrutka.". 

Ukrainsk mentalitet är förvånansvärt uppfriskande att höra om, för en annars så inrutad svenska!