När tågresan blir ett helt äventyr!

Jag och Ania åkte från Kirova runt 18, tåget skulle gå 19.14, så jag var lite lätt stressad. Vilket jag för övrigt alltid är när det kommer till tåg, det kanske lämnar utan mig. Liksom. Vi kom fram till stationen efter en inte alltför händelserik marchrutkafärd, och klockan hade hunnit bli 18.30. Vi hade fortfarande inte hämtat ut våra biljetter, och förra gången jag stod i kö för det på stationen i Donetsk så tog det mig en halvtimme ungefär.
Den här gången gick allt väldigt smidigt. Biljetterna var utskrivna 18.40, och vi hade plötsligt alldeles för mycket tid över. Vi gjorde det vi gör bäst - köpte massa bakelser inför den långa resan!

Vi tog oss på tåget efter en intensiv brottningsmatch med hälften av invånarna av Donetsk. Bakelserna var fortfarande vid liv, så var även vår packning och vi själva. Vi hittade våra platser i änden av vagnen, och kastade oss ner på sängarna som om de var skänkta av Gud själv. Föga anade vi vad som skulle komma att hända under resans gång!

Vi åt våra bakelser och pratade om allt mellan himmel och jord, då Ania bestämde sig för att gå och hämta en kopp te till sig. Här ändrar sig historien till "Hur man haffar en kille på ett ukrainskt nattåg", konstigt nog. Ania kom tillbaka, satte sig ner, kollade på mig, och sa "Malin, I just met the cutest guy ever!" Okej, vad har hänt!? Vad har jag missat!? Tydligen så var inte konduktören på plats när hon ville hämta sitt te. Ania har en tendens att se väldigt förvirrad ut när hon inte hittar vad hon ska, så en kille kom fram till henne och frågade vad som stod på. Ania förklarade läget, och killen hjälpte till med hennes te istället.

Efter det lilla äventyret njöt vi av en koreansk långfilm, My little bride. Efter den var vi så trötta av vi bestämde oss för att göra oss iordning för att gå och lägga oss. Klockan hade hunnit bli elva redan! När vi bäddat klart och satt på våra sängar och var påväg att säga godnatt, så dyker det upp en söt kille och frågar om vi är uttråkade. Killen som hjälpte Ania med hennes te hade hittat våra platser, och hade bestämt sig för att slå sig ner hos oss för att prata. Ingen engelska, för övrigt, så det var mest Ania som pratade.

Saken är den att börjar du prata i ett ukrainskt nattåg, så vill de flesta runt omkring också vara med i samtalet. Mannen som hade sängen ovanför Ania hoppade ner från sin plats och satte sig nere hos oss för att vara med. Han hade för övrigt gett oss en choklad när vi satt och kollade på vår film, så han hade vart trevlig under hela resan!

Resan slutade med att vi gick och la oss runt klockan två, när tekillen försvunnit och babushkan i sängen en bit från oss bestämt sig för att sluta berätta om hur mycket bättre det var att leva under sovjetunionens tid.
Efter en halvtimme av i mitt fall försök till att sova, så rycker jag till av att någon håller på att lägga en yllefilt över mig. Tåget är lika varmt som en bastu, varför skulle jag vilja ha en yllefilt!? Tydligen hade Ania bett mannen över hennes säng att plocka ner yllefiltar till oss, så han var bara snäll och la den över mig för att inte väcka mig. Tio minuter senare plockade jag av mig filten. När jag somnat och vaknade en timme senare så låg den här filten över mig igen. Vad hände där!?

Ania vaknade för övrigt av ett textmeddelande runt klockan fyra, där det stod "Do you believe in love at first sight?", från tekillen. Bör tilläggas att hon inte var intresserad av honom, och att han var fem år yngre än henne.

Den här tågresan var den konstigaste, mest spännande och mest händelserika jag någonsin varit med om. Den slår inte bara mina tidigare resor med ukrainskt nattåg, utan även alla tidigare tågresor i mitt liv.

Vem som la yllefilten över mig mellan tre och fyra är ett mysterium som jag väldigt gärna skulle vilja veta svaret på!