När man blir anförtrodd uppgiften "ta dig till andra lägenheten på egen hand".

Här i Donetsk är dem runt 14 volontärer i organisationen. 12 av dem bor uppdelade i två lägenheter, en i ena utkanten av Donetsk och den andra i centrum. Jag började med att bo i lägenheten i utkanten, även kallad "kirova" eftersom det är vad gatan heter. I tisdags skulle jag ha svenskalektionen, som är på kontoret som är bara ett kvarter från andra lägenheten. Ingen annan från Kirova skulle dit, så jag fick i uppgift att ta mig dit på egen hand. Ni som känner mig vet att mitt lokalsinne är inte vad det borde vara.

Väl inne vid bussbytet så tappade jag bort mig fullständigt, och ringde till Ania och förklarade att jag inte hittade vägen till någonting. Eftersom människor här inte pratar engelska så får man lösa det genom att ge telefonen till första bästa människa. De kollar på en som om man vore fullständigt korkad när man räcker fram en telefon och förklarar på engelska att de behöver prata två minuter. I vilket fall så lyckades jag efter första telefonsamtalet att komma mer vilse, så hamnade någon helt annanstans än stationen där jag skulle ta min marschrutka.

Det hela slutade med ytterliggare ett telefonsamtal, som råkade bli två trevliga tjejer som visade mig vägen genom att följa med mig till stationen. "Den här tjejen är fullständigt vilsen, lika bra att följa med henne så att vi inte får skit av polisen när de hittar henne döendes i en dikeskant..." 

I slutänden kom jag i tid till svenskalektionen i tisdags. För övrigt är jag förvånad över nivån som de är på i svenska redan! Gick igenom en form av past och en form av future, och de förstod direkt hur de skulle använda det! På lördag ska jag testa deras kunskaper och göra det ännu svårare, tihi ;)