När man försöker hinna med så många olika job-shadowing som möjligt.

I dokumentet för den här veckan så står det att jag ska göra en så kallad "job-shadowing". Från början var det nog tänkt att jag bara skulle följa med Kamil (Poland), eftersom det är Wojteks (Poland) plats jag tar över och de två jobbar ihop. Jag insåg ganska tidigt att det inte kommer att hålla, eftersom de flesta (vi snackar 6-7 personer) kommer till mig på kvällen och undrar vad jag gör dagen efter. Det hela har slutat med att efter halvtid så har jag inte vart med Kamil en enda gång!

Så här långt har jag sett hur de arbetar i Leninski center, ett kulturcenter där de gör aktiviteter för föräldrar och anhöriga som väntar på sina barn under tiden barnen gör något inne i centret. Tisdagkvällen hade jag svenskalektion tillsammans med Axel (Sweden), och under onsdagen följde jag med Axel till en skola två städer bort där han hade engelskalektioner på sitt sätt. Hans sätt är att spela gitarr och sjunga engelska låtar. Förvånansvärt givande, faktiskt! De går igenom texten innan, så att alla förstår vad den handlar om. Sjunger låter del för del, och sedan hela i slutet. Det som är mest förvånande är att ukrainska ungdomar faktiskt gör vad de ska göra, sätt en svensk gymnasieklass i ett klassrum och säg att de ska sjunga och ingen sjunger. Liksom. 

Igårkväll träffade jag min favorit Fabien (France), som föreslog att jag följer med han för ett par franskalektioner idag. Så om 50 min så ska jag och Katharina (Germany) möta upp Fabien och sen är det aktiviteter på franska som står på schemat för halva dagen.

Efter det så möter vi upp Maggie (Austria) och Ania (Poland) för att tillsammans gå på en fri ukrainsk konsert någonstans, där vi för övrigt även möter upp en massa andra människor också. Efter konserten är det Asian Movie Night, som jag ska hålla i. Sprida min entusiasm för koreansk kultur - check! 

Kan jag stanna i Donetsk för alltid...?