När ens lediga tid går åt till att drömma.

När jag ser en världskarta blir jag som paralyserad. Jag börjar tänka på hur galet stor världen är, och hur lite tid vi faktiskt har att spendera här. När jag fastnar vid en världskarta, vilket händer ungefär fyra gånger i veckan, så fastnar jag för en ganska lång stund. Jag stannar upp i det jag gör för tillfället, bara för att kunna stirra på kartan. Vi snackar femton minuter, tjugo minuter, trettio minuter som jag bara sitter och stirrar på en världskarta.

Jag har aldrig riktigt funderat över vad jag drömmer om. Första veckan här så frågade Nastya "What is your dream?". Jag har fortfarande inte gett henne ett svar på den frågan. Varför? För att jag helt enkelt aldrig riktigt funderat över vad jag faktiskt drömmer om. Drömmar som att gifta sig med Lee Joon eller Nichkhun kan vi ju räkna bort med en gång, liksom. Lite realitet i drömmarna får det ju gärna vara, trots allt.

Under en art therapy-session fick barnen i uppgift att göra en karta över sina drömmar. De fick klippa ut bilder ur tidningar och klistra upp på sin drömkarta, och sedan skriva om sina drömmar. Samma sak under trainings vi haft med grupper i olika skolor. De klipper ut bilder ur tidningar och förklarar för oss vad de drömmer om, vad de vill åstadkomma med sina liv. Varför har jag aldrig gjort något liknande? Vad drömmer jag om!?

Efter mycket om och men, och mycket funderande under min tid här, så har jag insett vad det är jag faktiskt drömmer om. Det är ganska obvious när man ser mig framför en världskarta, hur jag sitter där och längtar mig bort till världens alla hörn och hur jag sedan kollar igenom billiga flygresor till världens alla destinationer.

Jag vill vandra längs kinesiska muren. Jag vill sätta fast ett hänglås vid Namsan Tower tillsammans med min framtida man Lee Joon och kasta nyckeln i vattnet. Jag vill rida på en kamel genom Saharaöknen. Jag vill bestiga valfritt berg. Jag vill ta en bild på mig själv med Hollywoodskylten i bakgrunden. Jag vill se Machu Pichu. Jag vill besöka bergsstaden Petra. Jag vill, jag vill, jag vill...

Efter att inte ens ha varit medveten om vad jag drömmer om, så kan man lugnt säga att jag insett att jag drömmer stort.