När man har en oförberedd engelskalektion på den lokala marknaden.

 I Irpin har vi en stor marknad varje dag. Med allt från kläder, skor till matvaror av alla sorter. Igår bestämde vi oss för att handla våra grönsaker på den här marknaden. Jag har hållt mig ifrån att göra det tidigare eftersom jag kännt att jag inte klarar av att prata med dem. Oftast blir folk frustrerade när de inser att jag inte ens förstår ukrainska... Men igår gav jag det ett försök. 

Jag och Denitsa stod vid ett av grönsaksstånden precis i början av grönsaksavdelningen. Vi sa till varandra på engelska att vi går runt fem minuter var för sig och sedan möts vi igen. Där vi stod så fanns de finaste, billigaste paprikorna, och eftersom jag skulle kunna leva på i princip bara paprika eftersom jag älskar paprika så bestämde jag mig för att helt enkelt börja där.

När Denitsa väl lämnat och jag i mitt huvud försöker forma någonting i stil med "Ett kilo röd paprika, tack" så säger kvinnan vid grönsakerna på engelska att jag kan ta det på engelska. Underbart, utbrister rösten i mitt huvud. Det hela slutar med att hon frågar mig hur hon ska säga på engelska "hur mycket" eller "hur många kilon", och tackar mig för att jag hjälpte henne med hennes engelska!

Människor som verkligen försöker är underbara! Människor som skriker på mig på ukrainska för att jag ska förstå lättare är mindre underbara...