Ja, jag vet, älskade mor, att du sagt att vi absolut aldrig får lifta. Men man måste prova allting åtminstone en gång, eller hur?
Historien lyder som följer;
Jag stod vid hållplatsen i Bucha och väntade på min marchutka. Det var svinkallt, och det blåste jättemycket. Så kör det förbi en bil som blinkar och svänger in på hållplatsen. De vevar ner rutan och frågar på Ukrainska om jag ska till Irpin. Jag svarar "da" och de säger att de kan köra mig. Ska vi ändå åt samma håll så blir det ju inget problem för dem, tänkte jag.
Nästa sak som hände var att jag automatiskt försökte ta på mig ett säkerhetsbälte. Killen bakom ratten skrattar lite och säger till mig på ukrainska att säkerhetsbältet inte fungerar. Kanon, tänkte jag. Killen bakom ratten bar för övrigt kläderna de bär på polisakademin här i Irpin, och såg förvånansvärt trevlig ut för att vara ukrainsk.
Efter det frågade dem om jag skulle på diskotek. "Ni" svarade jag. Sedan frågade dem vart jag skulle, och jag förklarade på engelska att jag ska hem och sova, eftersom min ukrainska svek mig efter det.
Sedan försökte vi helt enkelt reda ut på ukrainska-engelska vart de skulle släppa av mig. Det roliga är att jag förstår det mesta av vad människor säger, men jag kan inte svara dem på ukrainska. Det hela slutade med att de kastade upp en människa i telefon som pratade hjälplig engelska.
Efter mycket om och men blev de av med sin fripassagerare, och ärligt talat så blev de förmodligen lika lättade som jag över det! För övrigt hann de även lära sig det engelska uttrycket "I don't understand", eftersom jag upprepade gånger sa det följt med det ukrainska "Ya ne rozumiyu".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar