fredag 5 oktober 2012

Gastvanlighet nar det blir for mycket.

Jag har inte berattat om den incidenten, men under min tredje vecka har sa var jag med pa ett mote som organisationen for invalida hade. En av kvinnorna pa det har motet var valdigt intresserad av att prata med mig, men hennes engelskakunskaper strackte sig lika langt som mina ukrainskakunskaper, om inte kortare. Ungefar. Sa under ungefar en timmes tid den dagen kastade vi en telefon fram och tillbaka mellan varandra med hennes stackars son i luren som fick oversatta allt at bada hallen. Hon bjod aven med mig hem pa middag, men dar kunde ingen oversatta sa det var ovanligt tyst for att vara en middag med mig.

Idag under motet med international women club sa var den har kvinnan med. Det slutade med att hon bjod med mig och den andra volontaren (lat oss kalla henne for Denitsa i fortsattningen, eftersom det ar hennes namn) med hem pa middag. Den har gangen var hennes son hemma (jag vill inte lata negativ eller sa, men jag hoppas verkligen inte att han ar en secret admirer som Denitsa ville fa det till) sa vi kunde prata nagorlunda med kvinnan. Den har sonen var valdigt spannande, for att anvanda vackra ord.

Det hela slutade med att vi inte kunde skaka av oss honom. Han foljde Denitsa hem (jag tog en marchutka till Bucha eftersom jag hade engelskalektioner) och stannade medan hon mordade sina lungor en stund, och till slut fick hon komma med undanflykten att hon behovde sova for att han skulle fatta vinken och lamna henne ifred. Dessvarre vagrade han ga ivag ensam, sa stackars Denitsa fick folja honom halva vagen.

Han laser art och spelar bade piano och gitarr jattebra. Jag har passerat honom ett par ganger nar han suttit i tunneln under jarnvagen och spelat gitarr och sjungt, och arligt talat sa har de gangerna varit de enda som det vart vart att stanna och lyssna pa nagon som spelar i en tunnel. Skulpturer han gjort och som han visade oss var extremt vackra. Han ar supertrevlig, liksom, och valdigt begavad. Men valdigt speciell. Det var liksom gastvanlighet nar det borjar dra at gaststalkighet. Lite skrammande, liksom. Om ni forstar vad jag menar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar