Överallt kryllar det av studentprylar, allt från plakat till söta små nallar att hänga runt halsen på de små studenterna. I tidningarna är det fullt av bilder på studenter som glada (och fulla?) springer ut från sina skolor en sista gång och är jättelyckliga. Har ni någon gång sett en ledsen människa på någon av bilderna? Finns det ledsna människor under studenten? Whatever.
För mig var inte studenten den lyckligaste dagen i mitt liv. Varför? Den levde inte på långa vägar upp till de förväntningar jag hade. Jag trodde faktiskt på fullaste allvar att jag gick in i det hela utan några förväntningar alls. Men jag antar att det inte är fullt så enkelt att göra när det är den största nyhetshändelsen på året.
Jag tror att alla andra i min klass hade en helfestlig dag. För mig kändes det mer som om studenten skulle bli den sista dagen i mitt liv. Det var liksom som om livet skulle ta slut den 14 juni 2011. Vad händer efter studenten? Vad kan jag förvänta mig av resten av mitt liv? Vilka vänner kommer jag att ha kvar, och vilka kommer att försvinna? Vart kommer alla att ta vägen? Studenten blev som ett enda stort slut på allt innan det. Kanske skulle man bara släppa allt som varit innan, och kastat sig ut i världen och glömma alla skolåren som gått? Jag vet inte.
Studenten var nog inte så rolig för mig av den anledningen att jag drack två glas vin under champagnefrukosten, och sen ingenting mer förrän nio på kvällen. Jag var i princip helt nykter framåt elva på förmiddagen, då de flesta sprang mellan skåpen eller trappuppgångarna och fyllde på med mer sprit i kroppen. Varför jag inte drack så mycket? Vem vill sitta packad när släkt och vänner kommer förbi och ska gratulera en på ens studentskiva? Inte jag, tack.
Ja, jag låter nog bitter. Studenten lever inte upp till de förväntningar man har, hur låga de än är. Det är inte den roligaste eller mest minnesvärda dagen i en människas liv. Den är bara långdragen och jävligt seg. Så Grattis på studenten alla som springer ut nu i dagarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar